lovet har börjat (men det här handlar om mikael jackson)

Hej allihopa,
Så har då äntligen mitt sommar(vår)lov börjat. Det firade jag med att ligga nerbäddad i sängen med influensa och sen direkt på den en förkylning. Precis så som alla lov ska börja. Förutom att jag under den nerbäddade tiden såg en absurd mängd tv-serier (två säsonger vita huset, två och en halv säsonger house och lite family guy och Buffy) så lyckades jag också helt och komplett vända på dygnet. Något jag ska försöka fixa till idag. Klockan är 1200 och jag är van vid att gå och lägga mig vid den här tiden, så jag ska helt enkelt försöka vara upp till 20, 2100 sådär i ett fåfängt försök att vända tillbaka dygnet. Det är ju lov och då är ens sömnvanor något rubbade så det tar antagligen bara någon dag innan den är helt fuckad igen.

För att ordna detta mirakel ska jag i alla fall:
Städa
Spela tv-spel
Laga mat
och lämna tillbaka hyrdvderna.

Vi får se hur det går.

Sen är det ju vår här, så det börjar bli dags att ge sig ut och kolla på körsbärsblommorna som redan börjat slå ut. Det är lite tidigt men, ni vet global uppvärmning och sådant.

Hörde förresten att Mikael Jackson var här (enligt dn.se) i Tokyo och hälsade på. Japaner är allt bra galna som betalar för att träffa honom. Eller åtminstone med tanke på vad de betalade. Jag skulle nog om jag tänker efter lite lätt kunna tänka mig att betala någon mindre summa för att få träffa honom. Det måste ju vara helt sjukt fascinerande. Exakt hur störd är han egentligen? I största hemlighet hyser jag någon slags sympati för mikael jackson. Det är något i hela hans situation som slår mig så sorgligt och beklagansvärt. Jag minns när jag såg Mikale Jacksons Own Homevideos på tv3. Först och främst: ja jag erkänner, jag såg på programmet, inte alla tre delar men... Ja i alla fall, jag såg på nämnda program och där pratade han om alla sina problem, om att han var Jehovas vittne, hur snäll Liza Minelli var mot honom och så vidare. Sen pratade han om sin lekpark, Neverland eller vad den nu heter, och hur den var så fantastisk för i den kunde man få vara barn på nytt och på riktigt. Och precis när han sa det så klipptes ett klipp in med en ensam Macaulay Culcin som rider runt runt runt på en karusell helt ensam. Så det är det som Mikael Jackson förknippar med lycklig barndom, att åka runt runt runt på en karusell helt själv. Det kännes som en övertydlig symbolik.

Någon om Jackson, nu ska jag spela lite mer tv-spel. På återhörande.

PS. Ska försöka ta mig ut i tokyo någon dag och fota vårbilder.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback