kinapuffen

idag köpte jag, trots min lite skraltiga ekonomi, en ny ordbok. Det var helt klart värt det. Den här ordboken baseras på insamlade data från ungdomar från hela Japan och innehåller väldigt uppdaterad slang och ord som används på internet och sådana saker. Många bra ord fanns i den, nedan några av favoriterna:

亀る　(kameru): ung. "att sköldpadda" används i betydelsen att svara på mejl långsamt. Det här ordet kändes extra viktigt eftersom jag själv ofta sköldpaddar, så det känns bra att kunna vara nere med lingot som kidzen använder.
パケ死　(pakeshi): ung. "paketdöden". Åsyftar på skyhöga mobilräkningar på grund utav datapaketskostnaden för att skicka mejl och surfa med telefonen.
ググる　（guguru) att googla
ビニる　(biniru) ung. "7/11:a" verb som uttrycker att man går till den lokala Convinience Store för att handla.

Ja, det var några av favoriterna.

Argh!!
Här kommer man hem mitt i natten efter lite öl och likte karaoke och är glad och full av livslust. Och så läser man det här om Felix och hans bror på DN.se. Och jag blir så arg. Så otroligt arg. Vad finns det för socialstyrelsen att överväga? Vad är det som tar sådan tid? Att skapa ett oidentifierbart cellkluster som kan donera och ge liv? Hur tusan kan det anses oetiskt om man bortser från, enligt mig, galna tankar om att liv uppstår vid befruktelse. Framför allt när det handlar om en befruktelse som inte skulle blivit av om det inte vore för att kunna ge cellerna till någon annan.

Det här, precis som genmanipulering överlag är så otroligt oproblematiskt för mig. Genteknik är människans framtid. Och i nuet, för guds skull, låt inte gamla och rädda värderingar, etik och uppfattningar om vad liv är stoppa möjligheten att rädda åtminstone någon liten del av den familj skriver om.

Idag läste jag det här inlägget på Arktos blogg. Och sedan var jag tvungen att tänka och hela tiden i mina tankar återvände jag till ett citat av Karin Boye;

"Hur oövervinnelig vore den

Inte för att jag vet om det är just det här Arktos är ute efter med inlägget i sin blogg men det var det jag kom att tänka på. Gud... Denna gäckande icke-existens. För även om jag är en starkt ateist och förnekar allt övernaturligt så finns gud närvarande i mig genom memer och min omgivning. Sverige är fortfarande, även om vi kanske inte märker det, i mångt och mycket ett land med mycken kristendom i sig. Och just det här är det som Boyes citat ovan slår an på hos mig. Jag avundas på vissa sätt de som har en självklar tro, som inte behöver bråka med sig själv och med sin omgivning för sin övertygelse utan bara helt enkelt tror och kan växa sig stark i mognande ro. Även om jag också är tacksam för att jag inte är en av dem, evigt tvivel på allt, vetskap, tankar, tro och så vidare är utvecklande och tvingar en hela tiden framåt. Det finns aldrig några enkla lösningar eller svar, man får inget givet. Tyvärr är det dock helt fruktansvärt jobbigt ibland.
Nej, till och från vore det skönt att ha blivit bränd och få se allt i i silver och svart.

För den som undrar är raderna från diktsamlingen De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter och kommer dessutom från dikten som heter De sju dödssynderna. Där två körer står och pläderar inför gud, den ena kören ber om att gud ska förgöra människan för att få slut på lidandet och den andra kören ber om bara en liten stund till på jorden. Har du inte läst den här dikten går det att göra här

Min bilddagbok har blivit uppdaterad med bilder från de senaste veckorna. Har du minsta intresse för ikebana så kan det kanske vara kul med en titt då det är ganska många blombilder som lagts upp.

Idag har varit en händelserik dag. Eller, det har hänt saker, vilket på senare tid blivit min definition på händelserik. På morgonen mådde jag illa och hade ont i huvudet. Så jag gick inte till skolan. Istället sov jag tre timmar till och sen ägnade jag dagtiden åt att städa. Jag kan inte förstå varför det tar tre, fyra timmar att städa mitt rum på 14 kvadratmeter. Men det gör det i alla fall.

Sen kom mina t-shirts som jag hade beställt! Jag ska försöka göra en liten modevisning så ni får se. De är väldigt fina måste jag säga. Efter att jag öppnat det postpaketet så gick jag iväg till en intervju som några elever på det närliggande universitetet anordnat med mig. De skulle göra ett arbete om japansk kultur i världen och sen hålla en presentation om det och tyckte tydligen att det var en mycket fin idé att intervjua en utlänning. Jag misstänker att det var tre stycken manganördar som intervjuade mig. Det var åtminstone vad de valt att koncentrera sitt arbete kring; hur manga tas emot och ses på omkring i världen.

Det är svårt att bli intervjuad. Framför allt om ett ämne som man inte har så stor koll på. Men jag gjorde så gott jag kunde och svarade på frågorna efter hur jag uppfattat saker. Bland annat då så sa jag att de flesta unga i sverige är medvetna om begreppet manga/anime som de särskiljer från andra länders serieproduktion och tecknade filmer. Sedan sa jag också att i de äldre generationerna är man inte riktigt med på att tecknade saker också kan vara riktiga till vuxna utan att om det är tecknet så blir det per automagi sett som något för barn. Jag berättade lite om sushiexplosionen och att tv-spel var väldigt populärt och att alla de här sakerna tillsammans tryckte på någon slags japanboom i Sverige. Men, jag undrar: är det verkligen så? Vet folk i allmänhet något om Japan och vad vet de i sådana fall? Jag fick frågor om "harakiri, geisha och fuji-yama" är berömda i Sverige för de hade tydligen hört att de koncepten var berömda utomlands och shinkansen nämnde de också. Och jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. I min värld är det allmänt kända begrepp, men i Sverige i allmänhet? Vad säger ni? Vad vet folk i Sverige om Japan?

En annan sak de undrade om var ifall vi läser något om Japan i skolan och framför allt i historia. Men, det gör vi väl inte? På sin höjd läser man lite om att japan deltog i andra världskriget på Tyskarnas sida och inte var så snälla. Och i samhällskunskapen om Japans roll i ekonomin och den ekonomiska tillväxten efter andra världskriget. Jag kände mig dock otroligt osäker på allt det här. Sen det som kallas traditionell japansk kultur har vi väl ännu sämre koll på?... Upplys mig! Hur ligger det till?

Nåja, en sak till. Det mest freaky jag sett i Japan på länge såg jag på vägen till intervjun. Utanför frisersalongen bara ett stenkast från stationen står en japansk sarariman stå med penisen i vädret och kissa ner i en gatubrunn helt ogenerat. Jag gick och åt på en onigiri och drack té samtidigt och blev djupt chockad. Förstod dock samtidigt att jag nog varit i Japan rätt länge när jag lika snabbt som jag inser vad det är jag ser förtränger det och kopplar på skygglapparna så att jag helt lyckas undvika på att titta på spektaklet. Dock någonstans inom mig så är det en mycket jobbig minnesbild som någon gång kommer behöva bearbetas...

Ibland hittar man låtar som bara är sådär otroligt bra. Så att man inte kan sluta lyssna på dem alls utan bara fortsätter och fortsätter och varje gång är de lika bra. Här om dagen på en lektion i datorsalen hittade jag precis en sån låt på youtube. Och innan ni frågar så självklart var det meningen att jag skulle surfa på youtoube och inte göra uppgifterna på lektionen. Här är i alla fall en länk till en video med låten, det finns en del ett och två. Se båda vettja!

och så några textrader ur låten:
Dust in the mouths of our wanderers
A promise that we'll never quit
So drunk though our hands are closely woven

Jag lägger märke till att det inte gick så bra för Sverige i årets schlagerfestival. Lite synd kanske man kan tycka, och framför allt är det ju lite tråkigt att grannsämja får gå före den goda smaken. Eller så är det väl helt enkelt så att smaken är olika. Powerballader kanske är the shit i alla öststater medan västeuropa kanske mer är poprockiga. Jag har dock svårt att uppröra mig. Vilket vissa dock inte verkar ha och så klart finner jag det oerhört roligt att läsa om alla dessa arga och upprörda människor. Tänk att man kan ta något så oallvarligt så allvarligt.

om någon överhuvudtaget skulle vara intresserad så har jag startat en till blogg som har med språkskapande (så kallade conlangs) att göra. Dessutom kommer den nog handla om nördiga saker som rollspel och ditten och datten också. Om du inte är intresserad av, eller inte klarar av extremt hög nördfaktor tycker jag att du inte ska titta in på den bloggen.

om du å andra sidan tycker sånt är skitkul, känn dig välkommen. Alla tankar och idéer uppskattas.

idag har jag gjort ytterligare ett sådant där självtest som man finner massor av på nätet. Det exakta resultatet kan ni beskåda här.
Tydligen har jag ungefär så många vuxenpoäng som är förväntade i min ålder (12,6 vilket ger en förväntad ålder på 23,2). Men för att samla på mig fler poäng måste jag göra saker jag verkligen inte vill. Däribland:

• bli sambo
• anordna vinprovning

fast å andra sidan fanns det ju saker på listan jag skulle kunna tänka mig att göra också. som typ:

• åka till kina.

Hur många vuxenpoäng får du?

justja, en sak till nu när jag ändå är i farten.

idag har jag shoppat! och dessutom nästan helt gratis. Eftersom jag handlat så mycket på min lokala (och rikstäckande butikskedja) hade jag samlat ihop tillräckligt med poäng för att köpa tre stycken tv-spel och en handkontroll och behövde bara lägga 1000 yen (cirka 56 kronor) i mellanskillnad! Jippie säger jag.



Inköpen:
1st handkontroll
monster hunter portable 2nd
metal slug 5
ôkami

Den här terminen går jag bland många andra kurser en kurs i att lära ut japanska som främmande språk. Idag gick vi igenom och diskuterade olika teorier för hur språkinlärning faktiskt går till, både modersmål och andraspråk.

En vanligt förekommande tanke, som bland annat chomsky propagerar för, är att alla människor är utrustad med en universell grammatik (UG) - ett slags supersystem för mänskligt språk som vid språklärning helt enkelt ställs in för ens modersmål. Man tänker sig alltså något i stil med att den här supergrammatiken innehåller ett visst antal spakar som kan ställas in i olika lägen för till exempel ordföljd, bestämd form, kasus och så vidare. Det vill säga att den här universella grammatiken som vi kommer utrustade med innehåller alla möjliga strukturer ett språk kan ha och sen när ett barn lär sig sitt modersmål så ställs spakarna in till det aktuella språkets system (till exempel så ställs spaken för ordföljd i barn med svenska som modersmål in på ordföljden SVO medan i den i japanska barn ställs in på SOV och arabiska barn VSO osv). För att den här spakinställningen ska fungera korrekt föreställer sig chomsky och hans anhängare att vi har en LAD (language aquistion device (med reservation för stavningen)) som under en begränsad tidsperiod är påslagen och låter barnet plocka upp språk(en) i sin omgivning. Det här synsättet ingår i Chomskys generativistiska sätt att se på språk.

Jag har lite svårt att tro på LAD och UG utan lutar betydligt mer mot strukturella teorier. Jag tror att språket är uppkommet ur människans starka kognitiva förmåga och faktiskt, trots våra fel och brister, höga intelligens och att språk är formade i och ur de samhällen som finns. Folk som brukar propagera för UG använder ofta universalier (regler som är universella för alla språk) som argument för UG - "titta så lika våra språk är, hur skulle det kunna vara en slump?". Men antalet absoluta universalier är få (alla språk har x), om det överhuvudtaget finns några, och de implikationella universallierna (om språk x har y så har det också z) är just implikationella och inte utan undantag. Jag finner det troligare att de likheterna uppstått just för att människan kommer utrustad på mer eller mindre samma sätt rent kognitivt var vi än bor och hur vi än ser ut. Vad gäller språkinlärning så håller jag med om att det finns en tidsperiod som vi kan lära oss språk på, det vill säga att om vi vill bli helt flytande och utan brytning och prata "grammatiskt korrekt" på ett språk så måste det läras in innan en viss ålder. Däremot ser jag det inte som bevis för att vi skulle ha en LAD, utan snarare helt enkelt som att vi har en tidsperiod då hjärnan är "mjuk" och kan lära sig vissa saker och hinner vi inte innan dess är det omöjligt eller mycket svårt att lyckas med det senare. Vargbarn lär sig visserligen aldrig någonsin språk men de lär sig ganska lite annat mänskligt beteende eller förmågor heller.

En annan sak som får mig att luta mot icke-generativa teorier är det här med att barn skulle lära sig språk lätt. Jag tycker inte riktigt det verkar stämma. Hur lång tid tar det inte för barn innan de börjar prata? Och sen när de väl pratar så måste de kämpa för att lära sig massvis med ord (ett lärande som sen pågår hela livet) och samtidigt böjningsformer, meningsbyggnad och liknande. Barn lär sig regler, övergeneraliserar dem (som i "jag gådde") eller undergeneraliserar och prövar och prövar innan de blir helt flytande. Det är inte bara några on eller off knappar som trycks in utan barnen får verkligen jobba för att lära sig sitt språk, tillsammans med allt annat som vi måste lära oss som små. När vi blir äldre avtar förmågan att lära sig nya språk, men den stannar ju inte helt av. Vi kan fortfarande lära oss språk bara att det kräver en annan form av jobb än för barn.

För er som är intresserade vill jag bara säga att jag uppdaterat min bilddagbok med lite fler bilder.... lägger dessutom in en bonusbild här. den är tagen i kawagoe när jag var där med keiko. Det var i ett litet hus bevarat sedan några hundra år som det togs. Solen sken in och det var liksom väldigt fint.

Jag har fått en ny hobby! Om man nu kan kalla det det. Det är att beställa t-shirts på internet. De senaste dygnen har jag beställt totalt åtta stycken. Jag intygar mig själv om att det är sommar så att jag verkligen behöver dem. Men, ibland behöver man få shoppa lite. Skatteåterbäringen kommer ju snart också, och där kan man verkligen säga att jag fick jackpott! Så det är lungan som vi säger i shoppahollikbranschen.

Annars idag så tog jag en sväng förbi Kawagoe tillsammans med Keiko. Tydligen togs hans majestät konungen kalle gustav dit av japanska kejsaren och jag kan ju inte vara sämre än knugen! Det var en mysig stad, mycket gamla hus och sånt. Gick i ett mycket fint museum med sumi-e målningar av en kille som hette Ranzan.

Sen åt vi god mat på en izakaya i shinjuku och pratade om ditten och datten. Väldigt trevligt på det hela taget.

Länkar till några av t-shirtsarna jag köpt:
Reach for the stars
This just really sucks
Camouflage

Jag tror den tredje kommer bli en stor favorit. Björnen är ju helt sjukt gullig!

Idag har jag träffat yuriko. Det är alltid lika trevligt. Hon är helt fångad i Final Fantasy XI, som hon dessutom jobbar med att översätta, så varje gång man träffar henne har hon antingen precis dygnat för att det var någon boss som behövde besegras eller så har hon precis klivit upp (kring åtta-tiden på kvällen) efter att ha sovit bara några få timmar. Det känns skönt att någon är mer galen och har mer skruvad dygnsrytm än en själv.
Nåja, vi gjorde vår traditionsenliga yakiniku-ät-hur-mycket-du-vill-kväll. Viken inleds med massor av yakiniku och avslutas antingen med karaoke eller med att spendera alldeles för mycket pengar på ett game center. Hon precis som jag sjunger gärna karaoke länge och hon är en av få kompisar som inte har något emot att spendera tid i game centers. Det är oftast hon som drar med mig dit till och med. Hur kul som helst. Jag lyckades i alla fall på game centret utöka min samling plastfigurer (vilket man kan göra här i japan utan att anses som en komplett galning) och sen spelade vi lite skuta-spel också. Det är alltid trevligt att hänga med Yuriko helt enkelt. Folk som är lika nördiga som jag har många pluspoäng att hämta här. Speciellt om det kan kombineras med öl och karaoke med jämna mellanrum!

DN refererar som hastigast ett debattinlägg i expressen (denna fantastiska blaska), från moderaternas partisekreterare. Visst är det fint att det nya arbetarpartiet också hyllar första maj, men jag har så oerhört svårt att ta det på allvar. Alla deras utspel om "arbetslinjen" som socialdemokraterna sägs ha övergivit, eller om hur de arbetar för att att arbetarna ska få det bättre och så vidare känns mest som kosmetika på gammal vanlig borgelig politik. Och allt de har gjort hitintills har väl bevisat det. Den där tusenlappen extra vi blev lovade blev på sin höjd femhundra kronor. Förmögenhetsskatten och fastighetsskatten slopas, något som nästan enbart kommer de rika till godo. A-kassan sänks  och så vidare. Nåja, det har sagts förrut och bättre av ändra än mig så det behöver väl inte kommenteras mer.

Vad gäller första maj är jag dock av åsikten att det är en viktig dag. En chans för oss, att precis som moderaten skriver ovan, samla oss och protestera och demonstrera. Det är viktigt att stå upp för ideal och för tankar och idéer. Så ut med er på gator och torg och vifta med fanorna. Det behövs! Och kanske hörs inte just din röst i bruset men den är ändå jätteviktig.

Här i japan har nog ingen hört talas om första maj som arbetaredagen. Det här är ju landet där man strejkar på rasten och fackföreningens ledare utses av företagen eller åtminstone i sammarbete med dem. Så här blir det tyvärr inget demonstrerande för mig. Däremot är det Golden Week här i Japan. Under en vecka infaller en stor del av årets alla röda dagar och de utslitna japanerna får lite extra tid att vila upp sig på. Vilket betyder att alla hotell, båtar, tåg, vandrarhem, flyg och bussar till och från även det mest ointressanta turistobjekt är fullbokat. De vet hur man vilar ut! Helt enkelt genom att trängas i färdmedel och på turistställen. Jippie. Jag tänker stanna hemma och spela tv-spel och på sin höjd våga mig ut för middag och öl med några kompisar.