kinapuffen

Idag har jag inte fått gjort allt jag behövt göra alls. Jag vaknade i god tid och tog en riktigt lång morgon med DN och frukost och battlestar galactica. Sen så skulle jag till skolan för att gå på föreläsning och passade då på att gå in på H&M och köpa en jacka och en tröja och lite sådant. Det kändes som att bli helt svensk igen. Jag gick till och med i H&M-klubb vilket nog närmast skulle kunna anses vara något av ett krav för utländska medborgare att skaffa innan de får bli svenska. Eller... det kanske är IKEA-familykortet eller ICA-kortet?
Jag köpte i alla fall:
En jacka
En stickad tröja
Ett bälte
Ett armband

Sen for jag iväg till universitetet och bråkade med skrivarna där. Tog mig sen ner till en föreläsning på kräftriket om kinesisk ekonomi. Det var spännande, men tyvärr somnade jag nästan.

Det är märkligt det här att vara tillbaka. Men, fanimig om det inte känns väldigt bra också.

Två veckor. Tiden går fort. Jag har rusat fram och tillbaka, träffat massor med gamla vänner och haft mig. Det har varit två bra veckor.

Idag gick jag till den nya gallerian i det som en gång var skatteskrapan. Förutom den otroligt fula skylten var det en trevlig galleria. Framför allt har den öppet fram till nio på kvällen! Något som vi knappast är bortskämda med i det här landet.

Men, under den här tiden som jag varit hemma så har jag insett hur mycket jag vant mig vid Japan och jag gör massor med missar framför allt i det vardagliga handlandet. Nedan kommer två talande exempel som rör packning i affärer:

1. När jag handlade på Willys ställde jag upp hela varukorgen med varor i och allt på rullbandet. När expediten tittade jättekonstigt på mig förstod jag att något var fel och kom snart på att i det här landet plockar man själv upp varorna på bandet. Istället för att expediten lyfter över dem i en annan korg som man sen bär iväg till packningsdisken.

2. På 7-eleven och liknande affärer står jag länge och väntar på att personalen ska packa mina saker åt mig.


Andra saker man märker är hur lite folk det är i det här landet. Stressgången på t-centralen i rusning känns liksom inte så packad med folk. Dessutom har folk inget tunnelbanevett i det här landet. Alla står vid dörrarna och trängs och har sig och alla verkar förvänta sig att kunna ha en egen kvadratmeter att stå på. Maka er för fan!

En hel del saker är dock bättre här. Typ, lakritsen vad gäller godis och gott. Lokaltrafiken har bussar som går till vettiga ställen och ofta. Tvättmaskiner som inte förstör kläderna. Gott bröd med pålägg. Skön säng.

Ja, det var lite helt slumpmässiga saker om min återanpassningsprocess.

Igår var första dagen hemma i Sverige igen. I början var det hela otroligt märkligt. Människor var stora och buffliga och försäljare kaxiga och "kunniga". Götgatan ner kändes som en liten sorglig historia i septembermulnaden. Jag åt kebab (åh vad jag saknat) och brownie med Anna Kerstin. Fikade hos Göran. Fick jättegod middag hos Jocke och Sofia (kött och potatis!). Och var ute och svirade hela natten. Det hela slutade hos Åsa med ett glas vin i handen och prat fram till småtimmarna.

Så när jag åkte hem tidigt i morse så hade staden som känts så konstig och främmande när jag gick upp i torsdagsmorse börjat att så småningom bli en plats som jag känner mig tillhörande. Det var fint och medborgarplatsen var precis som jag kom ihåg henne i gryningsljus.

Vaknar och slänger ett getöga på klockan. 0500. Räknar lite snabbt i huvudet. Ah! Min kliva upp tid i Tokyo (1200). Jet-lag är grejer det.

1. Danskar är inte alls gemytliga
2. Jävla EU!
3. Åh! Benutrymme.
4. Oj, vart tog passet vägen?
5. Tv-skärm
6. Svalka
7. Möten

Jag tittar på de färdigpackade väskorna på sängen. Ute i så här god tid har jag nog aldrig varit. 22 kilo är jag uppe i än så länge. Det är lungt. 30 kilo skulle jag få ha med mig enligt uppgift. Enda problemet är utrymmet. Jag har några saker till som ska ner i packningen. Hur det ska gå till har jag dock ingen aning om.

Nu åker jag snart hem. Det gör att jag inte kan sova på nätterna. För jag känner mig stressad. Jag har mycket kvar att göra. Och jag får ingenting gjort känns det som. En av de stora frågorna är om jag ska orka raka mig så att jag inte ser ut som en terrorist i passkontrollen? Vi får se.

Idag har jag:

1. Gått upp för sent.
2. Blivit uppringd av Reons mamma för att avtala tid då jag kan åka och lämna gitarren som jag lånat.
   
3. Skyndat iväg till Shinjuku för att möta Keiko.
4. Bjudits på jättedyr sushi-lunch av Keiko. Jag försökte beställa billiga bitar, men hon beställde hela tiden dyra bitar åt mig. Det var i alla fall jättegott!
   
5. Irrat runt i Shinjuku.
6. Bokat in och bokat om träffar med folk.
7. Skyndat till Shibuya för att äta hamburgare med Kim.
8. Gått till 99-yens-shoppen för att köpa allt som behövs för att städa mitt rum.
9. Kommit hem och brukat diverse tveksama kemikalier i mitt badrum i ett vanmäktigt försök att döda bakterier där...
10. Suttit och facebookat och chattat eftersom jag inte kan sova.
11. Lyssnat på Godmorgon världen och två avsnitt av filosofiska rummet.

Typ så.
Snart är jag hemma... Jäkligt märkligt.