O Party of Lenin, the strength of the people,

Så här mitt i natten har jag gett mig hän åt min sovietofiliska sida och suttit och lyssnat på den sovietiska nationalsången. Därtill blev jag lite nyfiken på olika länders, framför allt kommunistiskas sådana låtar och har googlat och fixat och hatt mig. Här nedan kommer lite länkar och betyg:

Sovetskogo Soyuza ☆☆☆☆☆ (5 av 5)
Så här ska en nationalsång låta. Rejält tryck, taktfast tempo och en riktigt bra melodi. Jag förstår att ryssland valde att behålla den här efter sovietunionens fall. Den är typ sjukt bra.

March of the volunteers
☆☆ (2 av 5)
Inte ett bra exempel på hur en sovietisk kampsång ska gå till. Dåligt tryck, ospännande och lite äcklig text (" Let our flesh and blood become our new Great Wall!") och dessutom inleds den med en oförlåtligt töntig fanfar. Bättre borde ni kunna Kina!

Aegukka
☆☆☆☆ (4 av 5)
Nordkoreas. Vad kan man säga, ett ganska bra exempel på hur det ska låta. Dock lite får lågt tempo. Texten har föredömligt lite med våld och blod att göra, men en enligt mig märklig referens till ett berg.

Kimi ga yo
☆ (1 av 5)
Japans sång om kejsaren som ska styra i åttatusen generationer. Ett enligt mig dåligt exempel på hur en nationalsång ska låta. Den är tråkig och pipig och alldeles för långsam. Dessutom är melodin alldeles för ocatchig.

Mila Rodino
 ☆☆☆☆ (4 av 5)
Den är tydligen från 1800-talet. Alltså långt före Bulgariens "revolution", men texten har ändrats ett antal gånger för att passa tidens anda. Jag gillar den dock. Föredömligt pompös. Men, inte så marschvänlig. Därav inte full pott.

La bayamesa
 ☆☆ (2 av 5)
Den kubanska. Inget speciellt eller särskilt här. Den låter lite mycket som en karusell, men inte så mycket att det måste ge poängavdrag.

Dabrowski's Mazurka
☆☆☆ (3 av 5)
Ganska neutral historia. Den låter lite för mycket "klassiskt" men ändå, helt funktionsduglig. Inget speciellt egentligen, men jag gillar att den kallas "Poland Has Not Yet Perished", som om de hela tiden känt att de verkligen verkligen är på väg att försvinna från kartan. Vilket ju hänt ett par gånger.


Det avslutar dagens (nattens) meningslösheter. Jag vill dock bara lägga till en disclaimer. Jag ogillar fascism i vilken form den än kommer (kanske särskilt kommunistisk sådan, men sydafrika och chile var inga fina länder det heller) och stödjer inte på något sett det som skedde i Soviet Unionen och det som händer i Kina och Nord Korea. Jag bara har en fabläss för den här typen av låtar och estetik, ni vet karlar som skördar åkrar och stora maskiner som brummar och betongblock byggda åt folket!. Den är äcklande och fascinerande och ingen eller inget land har någonsin lyckats så bra med det som Soviet Unionen, som dock fortfarande var ett hemskt hemsk hemskt land. Så nu har jag sagt det också.

Får jag lust och tid kommer det komma fler recensioner av nationalsånger.

nya filmer

Läste idag på qx:s hemsida om följande film:

"Filmen handlar om Göran och Sven som vill adoptera, men precis som idag är det få länder som accepterar homosexuella föräldrar. De får chansen att adoptera en svensk föräldralös kille, Patrik 1,5 år. Problemet är att ett kommatecken hamnat fel - Patrik är egentligen 15 år och homofob med kriminell bakgrund.
"


Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Det slår mig bara som en oerhört meningslös historia. Vem kom på manuset och vem tyckte att det verkade som en rolig film att göra? Det kanske är en bra film att göra och många kanske kittlas lite av det tokroliga (jag gillar inte tokroliga saker) i idén. Samtidigt är jag dock trött på radhusbögen... Var finns alla galna och utmanande transvestiter, polyamorösa, björnar och så vidare? Varför är den enda accepterade bögen den radhusbög som vill adoptera barn med sin pojkvän? Vad hände med medvetande om och ifrågasättande av normer och ett stort fuck you* till majoritetssamhället?

Precis som bögdjävlarna upplever jag "bögvärlden" som intellektuellt kastrerad, allt offrat på altaret för att få acceptans. Vad hände med respekt? Det vill jag ha...

*I betydelsen: alla vill faktiskt inte leva som er

den bisarra världen

Nu har jag inte skrivit på länge. Jag skulle vilja säga att jag har haft fullt upp, men mycket har faktiskt varit på grund av tv-spel, vilket väl kanske inte räknas in i den kategorin. Men, nu till dagens inlägg:

Vi lever i en bisarr värld. Och jag gillar det. Det jag gillar är egentligen inte det faktum att en stackars kamel troligtvis har plågats ihjäl och lämpats av vid en vägkant. Jag gillar bara det bisarra som uppstår ur situationen. Någon måste ringa in till polisen och anmäla en död kamel och polisen kommer troligtvis inte tro dem, vem skulle göra det liksom? Jag skulle då inte tro någon som sa till mig att de sett en död kamel. Sen därtill bara det faktum att det ligger en kamel någonstans i Sverige är ju lite lagom märklig och hela skeendet, allt som krävts för att få den där kamelen till en väggren i småland (eller var det nu var) är en så bisarr kedja av mänsklighetens mindre smickrande, och kanske en del mer smickrande, sidor och handlingar. Det är liksom det stora resultatet av vad vi använder vår hjärnkapacitet, industriella produktion och fantastiska transportmöjligheter till. Liksom "Titta, det här är resultatet av mänsklig civilisation" och den tanken roar mig.

Sen vill jag bara skicka ytterligare en tanke till den stackars kamelen! All sympati.

lapplisa och uniformerna som försvann

Tydligen är det femtio år sedan lapplisorna började patrullera på Stockholms gator. Det är antagligen ett av världens mest otacksamma yrken men, jag uppskattar dem i alla fall. På dn:s hemsida kan man läsa om hela grejen. Inte direkt något i berättelsen som får en att höja på ögonbrynen, de utsätts för mycket våld, i början ansågs kvinnor tack vare sitt "mjuka sätt" vara bäst lämpade för jobbet och så vidare och så vidare. Det jag däremot reflekterade över var fotot från 50-talet med de första lapplisorna på. Snacka om skillnad på uniformerna då och nu. Nu tultar våra lapplisor runt som micheline gubbar men då gick de runt i betydligt snyggare kläder. Visserligen en utveckling som jag stödjer, då michelline gubbedräkterna antagligen är mycket bekvämare att jobba i och bättre för personalen, men samtidigt är det lite synd att det inte verkar gå att kombinera snygghet och brahet.

japanska städer

Förra gången jag var i Japan och studerade hade jag under drygt två veckor hela familjen på besök. Vi hängde i Tokyo, Hiroshima, Matsumoto och så klart Kyoto. Vi han även förbi en sväng till Nara och sådana ställen.

Efter att vi beskådat
Kinkakuji i Kyoto så precis när vi lämnade trädgården (en ganska fin sådan) som omger stället och återigen kommer ut på Kyotos gator fäller min mor en kommentar som lät ungefär så här:

"Man kan säga mycket om japans städer, men de är inte så vackra"

Då reagerade jag lite instinktivt och gick till mitt älskade japans försvar. Dels beskyllde jag nog henne lite för att sätta sig till doms över andras smak och dessutom för att ha näsan högt i vädret bara för att vi råkar ha skärgårdar i Stockholm och dessutom massor av natur att tillgå. Japan har ju cirka 300 invånare per kvadratkilometer mot Sveriges 21. I boken Dogs and Demons kan man läsa sig till att det finns rätt många som delar min mors åsikter om japanska städer. Och kanske framför allt författaren som levt i Japan stora delar av sitt liv och sätt städerna innan de exploderade i storlek och kaos under 70-talet.
Här om dagen insåg jag det också själv. Japanska städer är, i den mån man kan mäta det objektivt, fula. Vart man än vänder blicken så ser man betong med rostmärken, hus byggda i korrigerad plåt, "tegelfasader" gjorda i plast. Städerna tycks helt sakna stadsplanering. Istället vindlar sig gatorna hit och dit och det blir mest en labyrint av det hela. Över allt klänger sig el-ledningar som spindelnät och klängerväxter mellan och över husfasaderna. Luftkonditioneringsaggregaten står i parad längs med husväggarna. Neonskyltar i varierande form och kvalité lyser upp natten. Fula reklamskyltar likaledes. Nästan ingen grönska så långt ögat når, förutom det enstaka trädet eller några blommor som någon tant ställt ut på gatan och vårdar ömt i något slags försök att förfina stadsbilden. Mycket är nergånget och slitet, och överallt byggs det alltid. Och genom allt skär enorma motorvägsbyggen på pelare och floder inkapslade i betong. Byggnaderna är i niottionio fall av tio smaklösa betong och plastskapelser. Det var längesedan den japanska känslan för material och byggkonst försvan.
Ja. Japanska städer är fula. Det har min mor helt rätt i.

Men, jag älskar den här fulheten. Neonen glänser i mina ögon. El-ledningarna blir som blodådror som kryper sig fram genom stadskroppen. Mitt i allt finns det där huset med spännande och arkitektur, som ett maskrosbarn eller en ful ankunge som egentligen är en svan. I mina ögon blir allt det där vackert, spännande och ett tecken på liv. I tokyo bor 40 miljoner människa på en yta som inte skiljer sig så särdeles mycket i storlek mot Stockholmsområdet, klart det blir kaotiskt. Japan offrade sin gamla skönhet på den ekonomiska tillväxtens altare. Jag är den första att beklaga att så mycket gammalt försvunnit. Jag är också en av de som verkligen kommit att älska Japans fula betongkaos till städer. Det finns något skönt och vackert i de här städerna, men det är av en annan sort än vad som klassiskt anses vara just fint. Det kanske krävs en annan typ av smak för att uppskatta det. Men jag förstår verkligen de som tycker japanska städer är fula och kan på många sätt hålla med dem. Till och med japanerna själva verkar ju göra det, om inte annat syns det i deras frenetiska resande utomlands.

gud

Idag läste jag det här inlägget på Arktos blogg. Och sedan var jag tvungen att tänka och hela tiden i mina tankar återvände jag till ett citat av Karin Boye;

"Hur oövervinnelig vore den
i självklar tro,
som hann få växa sig samman till en
i mognande ro."

Inte för att jag vet om det är just det här Arktos är ute efter med inlägget i sin blogg men det var det jag kom att tänka på. Gud... Denna gäckande icke-existens. För även om jag är en starkt ateist och förnekar allt övernaturligt så finns gud närvarande i mig genom memer och min omgivning. Sverige är fortfarande, även om vi kanske inte märker det, i mångt och mycket ett land med mycken kristendom i sig. Och just det här är det som Boyes citat ovan slår an på hos mig. Jag avundas på vissa sätt de som har en självklar tro, som inte behöver bråka med sig själv och med sin omgivning för sin övertygelse utan bara helt enkelt tror och kan växa sig stark i mognande ro. Även om jag också är tacksam för att jag inte är en av dem, evigt tvivel på allt, vetskap, tankar, tro och så vidare är utvecklande och tvingar en hela tiden framåt. Det finns aldrig några enkla lösningar eller svar, man får inget givet. Tyvärr är det dock helt fruktansvärt jobbigt ibland.
Nej, till och från vore det skönt att ha blivit bränd och få se allt i i silver och svart.

För den som undrar är raderna från diktsamlingen De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter och kommer dessutom från dikten som heter De sju dödssynderna. Där två körer står och pläderar inför gud, den ena kören ber om att gud ska förgöra människan för att få slut på lidandet och den andra kören ber om bara en liten stund till på jorden. Har du inte läst den här dikten går det att göra här

schlager

Jag lägger märke till att det inte gick så bra för Sverige i årets schlagerfestival. Lite synd kanske man kan tycka, och framför allt är det ju lite tråkigt att grannsämja får gå före den goda smaken. Eller så är det väl helt enkelt så att smaken är olika. Powerballader kanske är the shit i alla öststater medan västeuropa kanske mer är poprockiga. Jag har dock svårt att uppröra mig. Vilket vissa dock inte verkar ha och så klart finner jag det oerhört roligt att läsa om alla dessa arga och upprörda människor. Tänk att man kan ta något så oallvarligt så allvarligt.

penises

Fantastiskt och tänkvärt inlägg från en utav mina favoritserier.

japanska

när jag får frågor om japanska så blir jag alltid jätteosäker, till och med på sådana saker jag vet. Det är jättestörande när man får enkla frågor och så blir man helt ställd. Man vet ju svaret, men också lite hur det kan variera och så vet man inte exakt vad som är rätt eller mest passande för situationen. Eller så får man frågor om ett ord som man kan i en betydelse för att man har använt det och hört det användas så och så dyker den inte upp i det jävla lexikonet när man vill dubbelkolla! Så otroligt irriterande och dessutom jobbigt när ens japanskasjälvförtroende inte alltid är på topp. 'suck'

idag är det första maj, ut på gatorna med er!

DN refererar som hastigast ett debattinlägg i expressen (denna fantastiska blaska), från moderaternas partisekreterare. Visst är det fint att det nya arbetarpartiet också hyllar första maj, men jag har så oerhört svårt att ta det på allvar. Alla deras utspel om "arbetslinjen" som socialdemokraterna sägs ha övergivit, eller om hur de arbetar för att att arbetarna ska få det bättre och så vidare känns mest som kosmetika på gammal vanlig borgelig politik. Och allt de har gjort hitintills har väl bevisat det. Den där tusenlappen extra vi blev lovade blev på sin höjd femhundra kronor. Förmögenhetsskatten och fastighetsskatten slopas, något som nästan enbart kommer de rika till godo. A-kassan sänks  och så vidare. Nåja, det har sagts förrut och bättre av ändra än mig så det behöver väl inte kommenteras mer.

Vad gäller första maj är jag dock av åsikten att det är en viktig dag. En chans för oss, att precis som moderaten skriver ovan, samla oss och protestera och demonstrera. Det är viktigt att stå upp för ideal och för tankar och idéer. Så ut med er på gator och torg och vifta med fanorna. Det behövs! Och kanske hörs inte just din röst i bruset men den är ändå jätteviktig.

Här i japan har nog ingen hört talas om första maj som arbetaredagen. Det här är ju landet där man strejkar på rasten och fackföreningens ledare utses av företagen eller åtminstone i sammarbete med dem. Så här blir det tyvärr inget demonstrerande för mig. Däremot är det Golden Week här i Japan. Under en vecka infaller en stor del av årets alla röda dagar och de utslitna japanerna får lite extra tid att vila upp sig på. Vilket betyder att alla hotell, båtar, tåg, vandrarhem, flyg och bussar till och från även det mest ointressanta turistobjekt är fullbokat. De vet hur man vilar ut! Helt enkelt genom att trängas i färdmedel och på turistställen. Jippie. Jag tänker stanna hemma och spela tv-spel och på sin höjd våga mig ut för middag och öl med några kompisar.

humor

säga vad man vill men britter kan humor. hittade den här filmen på youtube. Den kommer från den gamla serien smack the pony, om nu någon kommer ihåg den? Helt fantastisk humor precis i min smak.

matkrig i shibuya

Herregud. Idag när jag var nere i Shibuya för att få mig en hamburgare till livs så råkade jag ut för något jag aldrig råkat ut för förut i japan. Matkrig! Inne i rökrummet på wendy's (som faktiskt har mycket goda hamburgare, även om jag inte helt och hållet förstår grejen med att de är fyrkantiga) började några gyarusar kasta milkshake på varandra. Jag var skyddat av glasväggen mellan mig och rökrummet men blev ändå något chockad. Fast, de verkade ha kul och skrattade hela tiden och sen hjälpte de till och med att städa upp så vem är jag att döma?
Jag blev dock väldigt överraskad.

lovet har börjat (men det här handlar om mikael jackson)

Hej allihopa,
Så har då äntligen mitt sommar(vår)lov börjat. Det firade jag med att ligga nerbäddad i sängen med influensa och sen direkt på den en förkylning. Precis så som alla lov ska börja. Förutom att jag under den nerbäddade tiden såg en absurd mängd tv-serier (två säsonger vita huset, två och en halv säsonger house och lite family guy och Buffy) så lyckades jag också helt och komplett vända på dygnet. Något jag ska försöka fixa till idag. Klockan är 1200 och jag är van vid att gå och lägga mig vid den här tiden, så jag ska helt enkelt försöka vara upp till 20, 2100 sådär i ett fåfängt försök att vända tillbaka dygnet. Det är ju lov och då är ens sömnvanor något rubbade så det tar antagligen bara någon dag innan den är helt fuckad igen.

För att ordna detta mirakel ska jag i alla fall:
Städa
Spela tv-spel
Laga mat
och lämna tillbaka hyrdvderna.

Vi får se hur det går.

Sen är det ju vår här, så det börjar bli dags att ge sig ut och kolla på körsbärsblommorna som redan börjat slå ut. Det är lite tidigt men, ni vet global uppvärmning och sådant.

Hörde förresten att Mikael Jackson var här (enligt dn.se) i Tokyo och hälsade på. Japaner är allt bra galna som betalar för att träffa honom. Eller åtminstone med tanke på vad de betalade. Jag skulle nog om jag tänker efter lite lätt kunna tänka mig att betala någon mindre summa för att få träffa honom. Det måste ju vara helt sjukt fascinerande. Exakt hur störd är han egentligen? I största hemlighet hyser jag någon slags sympati för mikael jackson. Det är något i hela hans situation som slår mig så sorgligt och beklagansvärt. Jag minns när jag såg Mikale Jacksons Own Homevideos på tv3. Först och främst: ja jag erkänner, jag såg på programmet, inte alla tre delar men... Ja i alla fall, jag såg på nämnda program och där pratade han om alla sina problem, om att han var Jehovas vittne, hur snäll Liza Minelli var mot honom och så vidare. Sen pratade han om sin lekpark, Neverland eller vad den nu heter, och hur den var så fantastisk för i den kunde man få vara barn på nytt och på riktigt. Och precis när han sa det så klipptes ett klipp in med en ensam Macaulay Culcin som rider runt runt runt på en karusell helt ensam. Så det är det som Mikael Jackson förknippar med lycklig barndom, att åka runt runt runt på en karusell helt själv. Det kännes som en övertydlig symbolik.

Någon om Jackson, nu ska jag spela lite mer tv-spel. På återhörande.

PS. Ska försöka ta mig ut i tokyo någon dag och fota vårbilder.

idag har jag fått saker gjort

Nåja, egentligen ska vi väl inte överdriva, men jag har fått betydligt mycket mer gjort än jag trodde. Två skoluppgifter har avslutats, en 2500-teckensuppsats om ordet lagom och en sammanfattning av det lite större projekt som ska utföras under höstterminen. Jag hoppas dock på att läraren ska tycka att min sammanfattning inte duger, ställa in projektet och därmed göra så att jag får skriva en mycket slappare essä. Det skulle kännas fint.

I fredags var det debatt i skolan. Vi delades in i lag som skulle debattera för och emot ett givet ämne. Det ena var dödshjälp och det andra var ifall nedladdning på internet borde förbjudas eller inte. Jag hamnade i gruppen som skulle vara för dödshjälp och min grupp utsågs till vinnare av debatten. Så något gjorde vi nog rätt egentligen. Dödshjälp är dock en rätt knepig fråga, men hur jag än vrider och vänder på det kommer jag fram till att jag är för. I grund och botten handlar det enligt mig om att respektera en individs önskningar i ett sådant viktigt ämne som i hur mycket lidande hon ska behöva stå ut med. Är man dödssjuk i cancer och efter mycket om och men har tappat allt hopp och tro och mest har ont, varför ska hon då inte kunna få hjälp att avsluta sitt liv värdigt och stillsamt istället för att tvingas lida för att hennes omgivning tycker att beslutet är fel. Nej, jag är inte för att lättvindigt börja ta livet av folk på våra sjukhus men en organiserad och väl kontrollerad dödshjälp tror jag kan vara mycket bra och minska lidandet i många fall.

Något helt annat är
det här, en otroligt gullig och bra webbserie som jag följer med stor behållning. Dagens avsnitt kan jag dessutom känna igen mig i. Även om jag oftast svarar korrekt på just den frågan som nämns där men överlag är jag rätt dålig på vardagskonversation. Jag tror ofta att den jag talar med ska säga helt andra saker än hon gör, eller bara missbedömer vad man kan säga. Och så får man känna sig bortkommen. Vardagskonversationer är otroligt tråkiga, men jag inser nödvändigheten i dem och försöker träna upp mig så gott det går.

Nu ska jag spela wow eller final fantasy III och sen gå och sova

the revolution

Hej.
Det var två månader sen.
Herregud vad fort tiden går.
Nåja, nu ska jag revolutionera den här bloggen. Från dagboksformat till bloggformat. Mitt liv är så händelselöst så det finns inget att skriva, men om jagg skriver en blogg med tankar och grejs kanske jag skriver lite oftare. Ja, vi får se. Spread the word liksom.

Dagens grej:
http://www.youtube.com/watch?v=F0FvG9GO8Qs

En väldigt fin video. Det hela började tydligen med att killen som gjorde videon här ovan la upp en film som alla svarade med att skriva något i handen. Sen klipte han ihop alla svar till filmen här ovan.
Jag är en sucker för sådana där lite sentimentala grejer så jag föll direkt. Jag tycker den är hur fin som helst och blir alltid rörd av sådant där. Särskilt när man går in på orginalvideon och ser att han fick hur många svar som helst med folk som bara skrev något litet i handen och visade för världen.

Internet när det är som störst.

Annars är det mest aktivt skolundvikande som gäller och det går bra. Jag dingade lvl 40 i wow (world of warcraft) och fick mig en häftig mechanisk kyckling (se bild). Hur kul som helst.



Sovdags.
Godnatt på er

Nyare inlägg