utrymmet mellan raderna
tar ingen plats. trycks in i utrymmet mellan
de andras ord. som en vit linje i utrymmet
mellan raderna. eller det kanske är en plats
att lära sig finnas på. men omöjlig att älskas i.
egot blir omöjligt att uttrycka
att reflektera den andra
genom att vara text på tunt vitt papper
som hålls mot en stark lampa
blir en överlevnadskonst
att återskapas i de andra
en skugga, en vit linje
i utrymmet mellan raderna
missförstånd
tusen, tvåtusen
jag hade inte förstått
hur kärlek mättes
vinternatt
med mörkret
gatlyktorna längs trottoaren
leder väg
stilla har stjärnorna alltid varit
stilla, en vinternatts själ
ögonen vandrar, följer ljuspunkternas [...]
en nattbuss försent. kylan har följt med
hem.
stilla, juletid i vilsam väntan
stilla! min brustna vilja
ett ögonblick (stod tiden stilla?)
gud förbarmade sig över alla
mätte varje önskas djup
i talens absurda verklighet
kan snöflingornas former döljas
till våren ska himmelen åter tändas
vinternatten ska ta sitt farväl
men än så lär den dröja, kvar kring
husens längor
vinternatten har belägrat mig
med mörkret
vi väntas med lyckans bud
för tiden
stilla har stjärnorna alltid varit
stilla, så här är jag given
avstånd (3)
på håll: en samling
vid ekarna, under höstlöv
jag: på håll: väntar
ism' (2 av) kommentar till ett samtal
rötter slitna ur
formar sig kring bergfast sten
myllan som fött dem
1 av
vintern härskar här
trots det: ljuspunkt i mörkret
snöflingan på bar mark
