våren är på g

Jag tog det här fotot igår och det kändes verkligen som ett vårtecken.

image31



moralen och gud

Jag har precis läst ut Richard Dawkins bok Illusionen om gud (The God Delusion på engelska). Det var en mycket bra bok och jag förstår varför den har kunnat fungera som brandfackla i debatten kring religion och moral. Dawkins ståndpunkt (och boken) kan enkelt sammanfattas i tre punkter, åtminstone om jag inte helt och hållet missat något:
  1. Gud finns inte (eller mest troligtvis inte). Vi är inte skapade, vi är utvecklade genom miljontals år av biologisk evolution. Survival of the fitest.
  2. Att härleda moral till religion är förkastligt. Och religiös moral är oftast bakåtsträvande, framstegs- och kvinnofientlig. Dessutom kommer dagens moraluppfattning knappast från de heliga skrifter som religiösa ofta vill påstå att de kommer ifrån.
  3. Religion skadar världen mer än den gör nytta. Den håller folk i tankemässiga fängelser och skapar fanatisism som kan ligga till grund för terror, våld och andra hemskheter.
Punkt 1 är antagligen sann. Jag är dock inte helt engagerad i frågan. Så länge det inte är kreationister som kommer släpande med sin young earth-teori och "intelligent" design (citattecknen på intelligent är helt mina egna, jag ville vara sarkastisk.) så kan man lugnt få tro på en gud, eller gudar, eller whatnot, som drog igång hela universum och styr och fixar och har sig.

Punkt 2 tycker jag är den viktigaste i hela boken. Som Dawkins påpekar så är de flesta religiösa skrifter fyllda med fruktansvärda moraliska exempel. Dawkins tar upp de folkmord som begås i bibeln, dödandet av de förstfödda, stenandet av de som arbetar på sabbaten och så vidare och så vidare. Dawkins menar också att invändningen att man inte ska tolka bibeln bokstavligt och bara läsa kärleksbudskapet är inte heller någon bra invändning. För hur ska man veta vilka delar som man ska tolka på sin höjd metaforiskt och vilka som faktiskt är grund för god moral? Och om man nu vet det på något sätt, varför ha bibeln som något slags mellansteg för att motivera sin goda moral? Det enda logiska blir att förkasta religiösa skrifter i allmänhet (och bibeln och koranen, toran och många andra i synnerhet) som utgångspunkt för moral och istället gå till det verktyg man använder för att utläsa god moral ur böckerna.

Just det resonemanget om moral är verkligen det viktigaste i hela boken. Inte ens bokstavstrogna brukar följa de heliga skrifterna till punkt och pricka, de skulle bli verkligt läskiga om de gjorde det. Vi måste skydda oss från inflytande från moraliska system som tar sin utgångspunkt i gud och bibeln (mest aktuellt i sveriges fall). De är baserade på cirkelargument (typ: moralen kommer från gud. eftersom gud finns har vi moral) och det är bara galet och otäckt. Som när kristdemokraterna gick ut mot homoäktenskap här för ett tag sen.

Här nedan har vi en video när Dawkins håller ett kort föredrag om "The changing moral zeitgeist". Där han tar upp just problemet kring religion och moral och hur de förändras oberoende av varandra. En mycket bra föreläsning.

 

Den tredje punkten i Dawkins bok är nog den som mest upprört folk och också den där jag tycker att han inte når riktigt ända fram. Han beskyller i principreligion för att vara grunden för all ondska och all terror som drabbar världen. Muslimer kan fås att utföras terrordåd för att de är troende och lever i ofriastater och oklahomabombaren utförde sina dåd på grund av sin tro. Delen i boken kan lätt låta anti-islamistisk men jag tror det är att skjuta på fel ställe. Snarare är problemet att han misslyckas med att diskutera och ta upp det sammelsurium och socio-ekonomiska och historiska faktorer som samverkar med religion och annat tankeförtryck i att skapa terror. För det är knappast så enkelt att det går att sätta ett likhetstecken mellan ett religiöst sinne och förmågan att utföra terror, men självklart finns där en viktig koppling som måste diskuteras, något Dawkins inte riktigt lyckas med.

Det intressantaste i det avsnittet är istället diskussionen kring barn och religion. Det förväntas i vårt samhället att barnen per automatik får och ses som tillhörande sina föräldrars religion långt innan de faktiskt är vuxna nog att själva förstå och välja. För att låna ett exempel från boken så rycker ingen till när de hör "ett muslimskt barn/ett kristet barn" men om någon säger "ett socialdemokratiskt barn/ett moderat barn" skulle man nog höja på ögonbrynen. Detta trots att politik och religion på många sätt är ekvivalenta val. Det är beskrivningar av och förståelse för verkligheten. Hur kommer det sig då att vi tilldelar religion en så mycket större och obegränsad respekt, ibland till den grad att de får speciella rättigheter eller slipper skyldigheter som andra medborgare har bara på grund av religion medan vi inte tilldelar väl uttänkta filosofiska eller politiska ståndpunkter samma ställning. Ett bra exempel blir värnplikten som är mycket lättare att slippa på grund av religion än av till exempel pacifism. Den här särställningen vänder sig Dawkins mot och jag kan inte annat än hålla med. Religion måste diskuteras och ifrågasättas som vilket annat tankesystem som helst.

Det är svårt att inte hålla med Dawkins, hans argumentation är logisk och retoriken mycket kraftfull. Jag har länge uttryckt en stark ateism (dock inte en oproblematisk sådan) och den här boken har stärkt mig i det ställningstagandet. Jag anser att det är viktigt att ta ställning mot religion, kanske inte så aggressivt som Dawkins gör, men ändå att ställa sig upp och säga ifrån när någon hänvisar till religion som självklarheter och god grund för någonting alls utom helt privata val.

Jag kan varmt rekommendera boken, är du religiös som en utmaning och om du inte är det som en intressant diskussion kring problemen. 

aniara

Min nattbus hem från jobbet har en hållplats som heter Aniaraplatsen. Jag vill alltid kliva av där. Men, det skulle nog vara rätt meningslöst. Stationen efter Sollentuna centrum liksom. Längs med spåren...

kostnad för barn (och tankar däromkring)

Läser nu äntligen artikeln om barnafödande i Japan. Snubblar där över en ganska läskig siffra (men i mina ögon en väldigt bra förklaring till varför Japans födelsetal är så sjukt låga). Den beräknade kostnaden för att föda upp (ehm, uppfostra?) ett barn i Japan, med universitetsutbildning och allt är ¥28600000. Alltså, tjugoåttamiljonersexhundratusen yen. I svenska kronor är det nästan 1,7 miljoner. Det förutsätter dessutom att man alltid väljer de billigaste skolalternativen (det dyraste alternativet, med privatskolor och läkarutbildning är ¥63000000≈3,6 miljoner kronor), och inte skickar sina barn till juku (extraskolor) eller har dem på dagis. Alltså måste föräldrarna antingen bo med mor/farföräldrarna eller så måste någon (kvinnan) sluta jobba för att ta hand om familjen för att det ska gå. Så då tillkommer förlorad inkomst för kvinnan till kostnaden för barnet. 

Motsvarande kostnad i Sverige är cirka 1,1 miljon kronor, fram till artonårsdagen, den japanska siffran räknar med att barnet behöver försörjas av föräldrarna under sin utbildning då någon CSN-motsvarighet inte direkt existerar i Japan.I den svenska siffran är dock förlorad arbetsinkomst medräknad. Åtminstone enligt dinapengar.se som siffrorna kommer ifrån.

En sådan här enkel jämförelse kanske inte är helt rättvis, den tar ju inte in sådana faktorer som disponibel inkomst (som tenderar att vara högre i Japan) och liknande men säger ändå något om kostnaden att uppfostra ett barn. Och jag förstår verkligen om barn väljs bort när kostnaden blir så hög som den blir i Japan. Eller att man väljer kvalitet istället för kvantitet. 

Jag skulle tro att en stor anledning till att kostnaden är så olika är just de olika system som länderna har. I Sverige bärs en väldigt stor del av kostnaden för ett barn (skola, vård, omsorg) av samhället via staten. Vi bidrar dessutom direkt till att minska kostnaden för att ha barn med sådana saker som barnbidrag. Och även om jag själv inte är så förtjust i barn, jag vet varken hur man pratar med dem eller varför man skulle vilja göra det, förstår jag verkligen nyttan för att samhälle att stödja barnfamiljer. Effekterna kan bli rätt katastrofala annars. I exemplet Japan så beräknas andelen av befolkningen som är över 65 ha gått över 60% år 2050. Det blir dyrt för vilket samhälle som helst med en så stor andel av befolkning i en oproduktiv ålder. Det här är också en av anledningarna till varför invandring är så bra, det ger mer arbetskraft som dessutom inte kostad något att föda upp (så lite SFI och annat kan vi lungt kosta på oss).

bio igen

Var på bio med anna kerstin idag, som för övrigt bloggar om livet som musiklärare här. Det var en rätt märklig film, först blev jag inte alls övertygad av estetiken, men långsamt långsamt drogs jag liksom in i berättelsen. Som vanligt fick man dock störa sig på biopubliken. Följande fel gjorde den:

1) Någon hade köpt en påse godis som prasslade helt sjukt mycket. De prasslade dessutom när det var som tystast i filmen, helt ogenerat.
2) De tyckte det var kul med tjocka människor och sa "vad äckligt!".
3) En person i publiken skrattade alldeles för högt. Något som alla andra nödtvunget skulle skratta åt.

Är det något jag gillar att klaga på och känna mig reaktionär kring är det hur folk går på bio. Sluta förstöra mina nittio spänn!!

Nåja, nu förstördes det ju inte helt och hållet. Berättelsen om de två bröderna och deras familj var så pass bra att det inte helt förstördes. Den sista skepsis jag kunde ha haft för filmen försvann på skoldiskot när följande hit spelades.

(notera ninjorna i videon. helt slumpmässigt helt otroligt bra.)

Den här låten är helt fantastisk. Och nog något av det bästa om åttiotalet presterat i musikväg. Dessutom är det en av mina karaokelåtar (eller en som Iva och Yuriko brukar sjunga tillsammans och jag avnjuta). I alla fall så är det en låt som får mig på fall totalt. Me like som man säger.

Nu ska jag försöka plugga lite. Vi får se hur det går. Måste läsa en jättelång artikel om japanskt barnafödande... Intressant, men ni vet hur det är med måsten.

tandkräm

Här om dagen stod jag och skulle köpa tandkräm i min (nästan) lokala butik. En snabb jämförelse visade att märken som man ser reklam för i snitt kostar mellan 20-30 kronor per tub, emedan butikens (nästan) egna märke kostade 6,98 per tub. Alltså cirka en fjärdedel av de andra tuberna. Snåltarmen slog till och jag köpte den billiga, som självklart visade sig vara ganska äcklig. Visserligen föga förvånande. Sluteffekten är dock rätt snarlik när borstandet väl är klart. Det känns lite mintigt och fräscht sådär...

Så men, om man bortser från smaken. Finns det någon anledning att betala över 20 spänn för tandkräm. Gör de där trefärgade, eller multiprotectionande tandkrämer verkligen mer nytta än de som bara är "tandkräm". Någon som vet? Jag orkar inte googla just nu...

bsg vs sw

Surfade runt på youtube idag och hittade den här... För nördigt...


0440

Tidig morgon och jag lider av något av det värsta som finns. Oproduktiv sömnlöshet. Jag får inget gjort och jag kan inte sova. 'suck' Så jag beklagar mig lite här istället. Det är ju det vettiga att göra.


tjejer och matte

En utmärkt kommentar till hur det här med kön funkar finns på xkcd.com, den bästa nördserien av alla.

bowling

I går var det sammankomst med vin hemma hos Åsa. Jag fick träffa delar av hennes arvikaförflutna och samtala. Det var mycket trevligt. Vid tiotiden fick vi en ingivelse att bowla. Sagt och googlat så visade det sig att det fanns ett bowling-ställe med sportsbar bara fem minuters promenad hemifrån Åsa. Vi tog oss dit och körde några banor (med rätt katastrofalt resultat för min del). Men det var otroligt kul. Dessutom kunde man moonwalka bra i bowlingskorna på bowlingbanan.

Efter det gick vi hem igen och småpratade framåt småtimmarna då det var dags att åka hem för att orka upp till födelsedagsfirande hos Tobias (hurra hurra!) och sen påföljande middag hos mor min. Både födelsedagsfikan och middagen hos min mor var väldigt trevlig. Wii på första stället och HD-film på andra. Jag ska försöka se bladerunner på riktigt här någon dag.


En riktig lösning

Nu ska vi se här. Vad tror vi är effektivast, två poliser som kommer och släpar dig till skolan (dit du verkligen verkligen inte vill gå) eller den här metoden?

Jag vet inte riktigt, men jag tror rätt mycket på den senare varianten. Precis som det står i artikeln så är skolkare knappast någon homogen grupp. Och att använda tvångsmedel som polisen är säkert effektivt på de flesta i ungefär en dag, upp till en vecka. Gör man inget åt orsaken utan bara åt symptomen kan man knappast hoppas åstadkomma någon långvarig förändring, om man inte vill skicka polisen hem till skolkarna var eviga dag. Tvångsmedel är sällan någon särskilt bra lösning för någonting egentligen.

'suck'

Vore det inte bra med aga också, förresten? När vi ändå pratar tvångsmedel liksom...

..... raljera raljera ...

Jag tänkte: "Hornytt?!?"

Såg byggvärldens nya reklam i natt när jag promenerade:

image30

Ja, ibland blir det ju så fel så fel...

irritationsmoment i vardagen.

I dag spenderade jag en lång stund i skolans datorsalar med att försöka skriva ut en artikel som jag behöver få läst, sammanfattad och presenterbar till morgondagens seminarium. Det hela var en rätt frustrerande upplevelse av massor med olika anledningar.

Så nu, när jag sitter här hemma i full färd med att läsa och sammanfatta och är rätt nöjd med situationen, jag dricker gott te, stillsam musik i bakgrunden, ett intressant ämne* och så vidare, när jag upptäcker att jag missat att skriva ut en sida. Så fruktansvärt irriterande. Ja, jag kan läsa den på datorskärmen, men då kan jag inte anteckna i marginalen, stryka under och hålla på. Plus att jag känner mig så jäkla korkad. En sida liksom... 'suck' Det är ett irritationsmoment av rang i vardagen.

För att allt inte ska vara nattsvart vill jag avsluta inlägget med ett youtube-klipp som alltid gör mig glad.





*ämnet för dagen är hur de ekonomiska relationerna mellan Kina och Japan fortsatt utvecklas trots det ganska ogynnsamma politiska läget, samt hur det här är förknippat med komplementära drag i ländernas ekonomi.

CSN

I natt på min nattliga promenad gick jag förbi en stor billboard med reklam för en röd mercedes-c klassad bil för 309600 kronor. Då kändes det som att min CSN-skuld inte var så farlig ändå, med tanke på vad vissa andra lägger 309600 kronor på.

komjunityer

Idag när jag surfade runt på ett community som jag hänger på, så stötte jag på följande bostadsannons på en kontaktsida:

ok allvar fan, ja behöver nånstans o bo, hyr ut ett rum ti mig :D plz (a)
haha
ne men seriöst om du har ett rum xtra eller känner nån som har d eller känner nån som känner nån plz tell me, sj klart betalar jag hyra :D
i sthlm dårå


Är det bara jag som direkt känner förtroende för annonsförfattaren och känner att det är just honom jag har letat efter som hyresgäst till mitt extra rum jag har att hyra ut. När han dessutom säger "sj klart betalar jag hyra" så förstår man att det inte är någon snyltare direkt.

Nu ska jag väl inte raljera för mycket, men inlägg som det här är knappast ovanligt på landets communitys och jag undrar hur de tänker och om det faktiskt ger resultat? Och ut i det fall att det ger resultat, hur tänkte de som hyr ut sitt rum till den annonsen?