update
Update på hela den där trackID-grejen. Den klarade låtarna på kebabhaket idag. Jag är imponerad... och rädd.
välkommen till framtiden
Jösses. I lördags hjälpte jag min gode vän björn och hans förtjusande flickvän malin att flytta in i sin nya, gigantiska trea i Bredäng. Flyttningen gick bra, trots avsaknad av hiss på det nya stället. Och jag uppskattar alltid när saker ska flyttas. Visst det är jobbigt att bära, men allt runt omkring som händer roar min cyniska sida. Sen är det ju alltid kul för den som flyttat som får komma till sitt nya ställe och packa upp och fixa och få precis som de vill ha det. Jag ser mycket fram emot att få komma till lägenheten och häpna som jag lovade björn (som också bjöd in mig).
Efter flytten åkte jag hem till Olle och Emma (som också hjälpt till att flytta) där åt grekiskt vi grekiskt tillsammans med Elin och tittade på bring it on. Jag skulle tro att det är en av världens bästa filmer. Jag menar "this is not a democrazy, this is a cheerocrazy!". Kan det bli bättre?
När vi sett på filmen så visade Olle mig en funktion på min mobil som gjorde mig riktigt nervös. Den heter trackID? och kan tydligen känna igen låtar. Här man en låt man vill veta vilken det är så startar man funktionen och vips så spelar den in ett litet stycke och kollar mot något slag av databas vad den heter, vilken skiva den kommer ifrån och artisten. Vi testade på lite olika saker och den klarade det mesta (utom något isländsk punkgaragegrej typ). Jag fattar inte hur det går till. Den hör ett stycke av en låt och skickar den till en databas. Men, hur den gör för att känna igen låten är det jag inte fattar. Databasen måste ju vara sjukt stor och kunna söka läskigt fort. Du kunde ju ta ett provstycke var som helst ur låten och den hittade det ändå. Bisarrt. Den här funktionen fick mig att känna det som att min mobil är intelligentare än vad jag själv är och att det nog bara är en tidsfråga innan maskinerna tar över. Hu! Välkommen till framtiden liksom. Och att tänka så här får mig återigen att känna mig gammal. Som när jag och Anna Kerstin tittade på förslagen till nytt stadsbibliotek.
Appråpå stadsbiblioteket. Idag ska jag dit och äta kebab. Jag gillar kebab alldeles för mycket för mitt eget bästa.
Efter flytten åkte jag hem till Olle och Emma (som också hjälpt till att flytta) där åt grekiskt vi grekiskt tillsammans med Elin och tittade på bring it on. Jag skulle tro att det är en av världens bästa filmer. Jag menar "this is not a democrazy, this is a cheerocrazy!". Kan det bli bättre?
När vi sett på filmen så visade Olle mig en funktion på min mobil som gjorde mig riktigt nervös. Den heter trackID? och kan tydligen känna igen låtar. Här man en låt man vill veta vilken det är så startar man funktionen och vips så spelar den in ett litet stycke och kollar mot något slag av databas vad den heter, vilken skiva den kommer ifrån och artisten. Vi testade på lite olika saker och den klarade det mesta (utom något isländsk punkgaragegrej typ). Jag fattar inte hur det går till. Den hör ett stycke av en låt och skickar den till en databas. Men, hur den gör för att känna igen låten är det jag inte fattar. Databasen måste ju vara sjukt stor och kunna söka läskigt fort. Du kunde ju ta ett provstycke var som helst ur låten och den hittade det ändå. Bisarrt. Den här funktionen fick mig att känna det som att min mobil är intelligentare än vad jag själv är och att det nog bara är en tidsfråga innan maskinerna tar över. Hu! Välkommen till framtiden liksom. Och att tänka så här får mig återigen att känna mig gammal. Som när jag och Anna Kerstin tittade på förslagen till nytt stadsbibliotek.
Appråpå stadsbiblioteket. Idag ska jag dit och äta kebab. Jag gillar kebab alldeles för mycket för mitt eget bästa.
ryggmärgen
Jag måste ha arbetat in vissa japanska beteenden rätt hårt i ryggmärgen under min tid där borta. Nu på väg till skolan, där jag befinner mig nu för att skriva ut min hemtena jag spenderade gårdagsnatten med, så mötte jag läraren på en kurs. Han räcker upp handen och gör en tydlig juste vink till mig och jag bugar (eller bockar kanske...) lite lätt till svar. Herregud! Hur långt får det gå? Som tur var kom jag på mig och vinkade efter att jag rätat ut mig igen. Otäckt med nya vanor inarbetade i ryggmärgen. Vi får se om det här består eller om jag kanske börjar med något konstigt slags vinkbug. Det skulle vara kul.
nattsudd
Har precis avslutat en hemtenta som ska in imorgon. Jag kan inte påstå att jag känner mig nöjd med resultatet, men jag tror jag kommer få godkänt i alla fall. Blev dock lite orolig när jag pratade med en klasskompis som skrivit tio sidor mot mina fem. Fast hon hade bilder och annat med, rent ordmässigt låg hon bara 800 före mig. Ändå så gör det en lite nervös.
När jag inte skrivit på tentan har jag sysslat ganska mycket med det ett litet roligt internetspel. Jag har klarat 17,9 sekunder än så länge. Men, jag tränar ihärdigt.
Innan hemtentan och reaktionsspel på internet så hade jag Anna Kerstin över på besök. Vi gjorde smoutis och åt pizza, pratade strunt och så hjälpte hon mig att bära hem handlingen från affären. När hon skulle hem promenerade jag henne till stationen. När vi kommer fram ser vi en brandbil utanför och inne på stationen vid trappen står det fyra väktare och två poliser. Tydligen hade någon förolyckats nere på spåren så allt trafik var stoppad. När jag kom hem lite senare kunde man läsa om saken på dn.se. Lite otäckt att vara sådär nära en olycka och vilken otrevlig händelse för föraren och den omkomne och alla andra inblandade... Samtidigt undrar man ju lite vad de gjorde ute på spåren? Fattar inte folk att sådant där är farligt.
Och ett helt appråpå ingenting så kommer jag aldrig mer tro par när de berättar hur de träffas. Åtminstone om historien är mer avancerad än "vi jobbade på samma jobb". Undrar ni varför så kolla in den här videon. Fantastiskt roligt. Jag kan också varmt rekomendera att surfa runt och kolla in lite fler kvarteret skatan videosar.
När jag inte skrivit på tentan har jag sysslat ganska mycket med det ett litet roligt internetspel. Jag har klarat 17,9 sekunder än så länge. Men, jag tränar ihärdigt.
Innan hemtentan och reaktionsspel på internet så hade jag Anna Kerstin över på besök. Vi gjorde smoutis och åt pizza, pratade strunt och så hjälpte hon mig att bära hem handlingen från affären. När hon skulle hem promenerade jag henne till stationen. När vi kommer fram ser vi en brandbil utanför och inne på stationen vid trappen står det fyra väktare och två poliser. Tydligen hade någon förolyckats nere på spåren så allt trafik var stoppad. När jag kom hem lite senare kunde man läsa om saken på dn.se. Lite otäckt att vara sådär nära en olycka och vilken otrevlig händelse för föraren och den omkomne och alla andra inblandade... Samtidigt undrar man ju lite vad de gjorde ute på spåren? Fattar inte folk att sådant där är farligt.
Och ett helt appråpå ingenting så kommer jag aldrig mer tro par när de berättar hur de träffas. Åtminstone om historien är mer avancerad än "vi jobbade på samma jobb". Undrar ni varför så kolla in den här videon. Fantastiskt roligt. Jag kan också varmt rekomendera att surfa runt och kolla in lite fler kvarteret skatan videosar.
bangårdar
Jag gillar verkligen att promenera på natten. Det är lite kyligt, sådär så att det biter i kinderna och mörkt, så när som på några gatlyktor och ljuset från min närliggande bangård. Då är det som bäst. Husen ska vara nedsläkta. Då kan man fundera på vilka som är vakna där lamporna lyser. Eller där tv:n blinkar bakom en gardin. Nattliga promenader är bra. Jävligt bra.
VG-barn
På min gamla gymnasieskola fanns det två typer (om man ska hårddra det) MVG-barn och VG-barn. Helt enkelt de som fick flest MVG i betyg eller flest VG. VG-barn var helt enkelt lite lagom nedsättande med den ungefärliga betydelsen: inte lika smart som resten / medelmåtta. Jag lyckades med nöd och näppe tillhöra MVG-barnen. Inte för att jag hade en överväldigande mängd MVG:n, men för att jag fick dem utan ansträngning och därtill var verbal och aktiv på lektionerna.
Sen fanns ju, förstås, de som var för coola för att inte bry sig och skolkade bort allting, skillnaden mellan min gymnasieskola och en "vanlig" skola var kanske det att de här ungdomarna inte skolkade för att de var "skoltrötta", "inte intresserade" eller från "dåliga hem" eller "socialt svåra bakgrunder" osv osv. De skolkade för att de var för "konstnärliga", "häftiga", "jobbade med sin nya tavla", "konstprojekt" "spelade i sitt band" och så vidare. Det behöver kanske inte tilläggas att de flesta av den här kategorin gick på någon av estetlinjerna som ungefär hälften av skolan, även om några få hade sipprat in i samhällsprogrammen och naturprogrammen. Den här kategorin kunde både göra att vi andra dömdes hårdare eller mjukare. Ett exempel på det förstnämnda är när jag skolkade lika mycket som den i min klass som skolkade mest. Det ledde till att jag fick ett hot om att de skulle dra in mitt CSN. Däremot så fick den personen som skolkade lika mycket som jag (om jag inte minns fel var det 80% den aktuella månaden) inte fick samma hot ifrån lärararna. När jag lite argt frågade varför fick jag svaret "vi förväntar oss mer av dig Tomas". Justja, jag var ju ett MVG-barn...
Hela den här utläggningen om min skola skulle egentligen bara mynna ut i det att jag fick VG på min tenta i Kinas politik och ekonomi. Jag hade inte pluggat särskilt mycket så jag kan inte säga att jag förtjänat betyget, men jag är bra på att memorera fakta helt enkelt. Sen är det ju alltid skönt med en liten självförtroendeboost såhär i mitt i terminen då man lätt svackar lite.Och om inte annat så är det kul att det på universitetet är bra att vara ett "VG-barn" och att det inte nödvändigtvis ligger en i fatet om man råkar skolka någon gång ibland.
Annars så dricker jag roiboosté smaksatt med chili och det är väldigt gott. Av någon anledning tycker jag det luktar lite kanel.
Sen fanns ju, förstås, de som var för coola för att inte bry sig och skolkade bort allting, skillnaden mellan min gymnasieskola och en "vanlig" skola var kanske det att de här ungdomarna inte skolkade för att de var "skoltrötta", "inte intresserade" eller från "dåliga hem" eller "socialt svåra bakgrunder" osv osv. De skolkade för att de var för "konstnärliga", "häftiga", "jobbade med sin nya tavla", "konstprojekt" "spelade i sitt band" och så vidare. Det behöver kanske inte tilläggas att de flesta av den här kategorin gick på någon av estetlinjerna som ungefär hälften av skolan, även om några få hade sipprat in i samhällsprogrammen och naturprogrammen. Den här kategorin kunde både göra att vi andra dömdes hårdare eller mjukare. Ett exempel på det förstnämnda är när jag skolkade lika mycket som den i min klass som skolkade mest. Det ledde till att jag fick ett hot om att de skulle dra in mitt CSN. Däremot så fick den personen som skolkade lika mycket som jag (om jag inte minns fel var det 80% den aktuella månaden) inte fick samma hot ifrån lärararna. När jag lite argt frågade varför fick jag svaret "vi förväntar oss mer av dig Tomas". Justja, jag var ju ett MVG-barn...
Hela den här utläggningen om min skola skulle egentligen bara mynna ut i det att jag fick VG på min tenta i Kinas politik och ekonomi. Jag hade inte pluggat särskilt mycket så jag kan inte säga att jag förtjänat betyget, men jag är bra på att memorera fakta helt enkelt. Sen är det ju alltid skönt med en liten självförtroendeboost såhär i mitt i terminen då man lätt svackar lite.Och om inte annat så är det kul att det på universitetet är bra att vara ett "VG-barn" och att det inte nödvändigtvis ligger en i fatet om man råkar skolka någon gång ibland.
Annars så dricker jag roiboosté smaksatt med chili och det är väldigt gott. Av någon anledning tycker jag det luktar lite kanel.
mat och mat
Kring tolvtiden idag åkte jag hem till min mor för att bli bjuden på lunch. Vi hade ett bra samtal om klass och tillhörighet. Konst och mindervärdeskomplex. Dessutom fick jag god mat. Det var fisk med apelsin och lite kryddor. Trots min skepsis till mat med frukt i så var det här överraskande gott. Till det fick jag kladdkaka till efterrätt. En riktigt lyckad lunch.
Sen drog jag ner på stan för att möta upp med Anna Kerstin. Vi drog runt och fixade bankkort och hade oss. Gick förbi thehuset vid hötorget där jag köpte följande té-sorter:
Var också förbi pärlhuset och japanska torget, tyvärr hade de ingen kimuchi på det sistnämnda. De visste däremot om ett koreansk ställe som sålde kimuchi, dit vi gick och tittade. Tyvärr var det inte billigt, så jag fick hoppa det idag. Kanske till januari när jag kommer vara mindre fattig.
När klockan började närma sig middag bestämde vi (jag och Anna Kerstin) för att dra en kebab. Det är alltid gott och stället vid stadsbiblioteket har verkligen blivit mycket bättre. Aolin var över all förväntan.
Sen gick vi in på stadsbiblioteket och kollade lite. Biblioteket är helt fantastiska. I alla fall bland sakerna vi kollade in var förslagen för hur Stadsbiblioteket ska byggas om. Vi föll båda för förslaget "cut" och förslaget "bookhill". Till vår motivering hörde att de kändes moderna, men inte sådär jobbigt futuristiska som allting annars gör nu för tiden. Sen skrattade vi och kände oss gamla och reaktionära.
I talboksbiblioteket förstod jag inte varför "hörselskadade" räknas in i gruppen som kan ha svårt att läsa tryckt text och därför får låna talböcker...
Nu sitter jag hemma och tänkte försöka plugga. Det kommer jag nog inte göra. Tusan också.
Sen drog jag ner på stan för att möta upp med Anna Kerstin. Vi drog runt och fixade bankkort och hade oss. Gick förbi thehuset vid hötorget där jag köpte följande té-sorter:
- Saffron
- Earl Grey Creme
- Roiboos Chili
Var också förbi pärlhuset och japanska torget, tyvärr hade de ingen kimuchi på det sistnämnda. De visste däremot om ett koreansk ställe som sålde kimuchi, dit vi gick och tittade. Tyvärr var det inte billigt, så jag fick hoppa det idag. Kanske till januari när jag kommer vara mindre fattig.
När klockan började närma sig middag bestämde vi (jag och Anna Kerstin) för att dra en kebab. Det är alltid gott och stället vid stadsbiblioteket har verkligen blivit mycket bättre. Aolin var över all förväntan.
Sen gick vi in på stadsbiblioteket och kollade lite. Biblioteket är helt fantastiska. I alla fall bland sakerna vi kollade in var förslagen för hur Stadsbiblioteket ska byggas om. Vi föll båda för förslaget "cut" och förslaget "bookhill". Till vår motivering hörde att de kändes moderna, men inte sådär jobbigt futuristiska som allting annars gör nu för tiden. Sen skrattade vi och kände oss gamla och reaktionära.
I talboksbiblioteket förstod jag inte varför "hörselskadade" räknas in i gruppen som kan ha svårt att läsa tryckt text och därför får låna talböcker...
Nu sitter jag hemma och tänkte försöka plugga. Det kommer jag nog inte göra. Tusan också.
änglar tillhörande charlie
Idag spelade jag först bas. Det är kul att bonka, men jag är så fruktansvärt dålig. Man blir väl kanske bättre om man försöker spela lite mer.
Sen åkte jag hem till Katta. Vi åt mat och pratade bra om ditten och datten. Sen såg vi på Charlies Angels 2. Den filmen, precis som ettan, gör mig verkligen glad. Totalt orealistisk action med tuffa tjejer och urcoola repliker och gräddet på moset är ju de hemska ordvitsarna. Ett problem med de två charlies angel's filmerna är dock att jag inte riktigt kan avgöra om de är sjukt sexistiska eller om de är bra för att det är tjejer som tar för sig och är "subjekt" så att säga. Vi diskuterade saken och jag vill att det inte ska vara sexistiska skitfilmer, men risken är nog stor att det är det. Nåja, de gör mig glad i alla fall och det får räcka.
Appråpå film så var jag på bio igår och såg Stardust. En mycket roande rulle. Jag blev glad och lite lycklig. En snygg fantasyberättelse med en kärlekshistoria som är precis så sockersöt som de ska vara. Det otroliga var dock mamman som satt på raden bakom oss och tydligen hade tänkt att läsa all textning för sitt barn. Otroligt irriterande. Alessandra fick dock tyst på henne. Tur det. Dessutom var det verkligen ingen barnfilm kan jag tycka. Visst det var inget blod, men mycket ond bråd död och spådomar i djurinälvor. Roligt var det i alla fall när häxorna dödar en liten iller för att spå (man såg dock inte själva blodet och den uppskurna illern) och barnet på raden bakom högt frågar "vad gjorde de med djuret". Tyvärr hörde jag inte mammans svar.
Dagens kors i taket är att Jan Björklund gör något jag tycker är bra. Svårt att genomföra och efterleva, men jag håller verkligen med om att religiösa friskolor och framför allt religiösa inslag i undervisningen helt enkelt inte borde få förekomma. Det är läskigt med friskolor som den på kungsholmen (jag har så klart glömt namnet nu) som berättar att det är förkastligt med homosexualitet, eller om några skolor får för sig att undervisa om intelligent design som en minst lika troligt teori som darwin. Jag hoppas lagen blir bra och att den kan stoppa sådana saker.
Sen åkte jag hem till Katta. Vi åt mat och pratade bra om ditten och datten. Sen såg vi på Charlies Angels 2. Den filmen, precis som ettan, gör mig verkligen glad. Totalt orealistisk action med tuffa tjejer och urcoola repliker och gräddet på moset är ju de hemska ordvitsarna. Ett problem med de två charlies angel's filmerna är dock att jag inte riktigt kan avgöra om de är sjukt sexistiska eller om de är bra för att det är tjejer som tar för sig och är "subjekt" så att säga. Vi diskuterade saken och jag vill att det inte ska vara sexistiska skitfilmer, men risken är nog stor att det är det. Nåja, de gör mig glad i alla fall och det får räcka.
Appråpå film så var jag på bio igår och såg Stardust. En mycket roande rulle. Jag blev glad och lite lycklig. En snygg fantasyberättelse med en kärlekshistoria som är precis så sockersöt som de ska vara. Det otroliga var dock mamman som satt på raden bakom oss och tydligen hade tänkt att läsa all textning för sitt barn. Otroligt irriterande. Alessandra fick dock tyst på henne. Tur det. Dessutom var det verkligen ingen barnfilm kan jag tycka. Visst det var inget blod, men mycket ond bråd död och spådomar i djurinälvor. Roligt var det i alla fall när häxorna dödar en liten iller för att spå (man såg dock inte själva blodet och den uppskurna illern) och barnet på raden bakom högt frågar "vad gjorde de med djuret". Tyvärr hörde jag inte mammans svar.
Dagens kors i taket är att Jan Björklund gör något jag tycker är bra. Svårt att genomföra och efterleva, men jag håller verkligen med om att religiösa friskolor och framför allt religiösa inslag i undervisningen helt enkelt inte borde få förekomma. Det är läskigt med friskolor som den på kungsholmen (jag har så klart glömt namnet nu) som berättar att det är förkastligt med homosexualitet, eller om några skolor får för sig att undervisa om intelligent design som en minst lika troligt teori som darwin. Jag hoppas lagen blir bra och att den kan stoppa sådana saker.
huggvapen
Jag ägnade mig idag åt avancerad fönstershopping. Vandrade från T-centralen till Skanstull. I köpcentret ringen gick jag förbi ett BR-leksaker (jag vill fortfarande hävda att det heter Stor&Liten, men det är väl galet av mig) som gjorde reklam för Morgonstjärna, huggvapen 70cm. Snacka om att barnen får häftigare leksaker nu för tiden. Sen undrar jag om det är fler än jag som direkt reagerade med att tänka "morgonstjärna är väl ändå inget huggvapen!?".
Produktinformationen är i alla fall saklig och bra, priset är dessutom tydligt. Det såg lite absurt ut i mina ögon i alla fall.
Sen så åt jag kebab vid odenplan och kollade på kablage för att koppla ihop mitt playstation med min tv på ett bättre sätt än jag gör nu (tydligen är komponentkabel värsta grejen) men det var dyrt och jag vet inte om jag verkligen behöver det. Tåls i alla fall att tänka på.
Produktinformationen är i alla fall saklig och bra, priset är dessutom tydligt. Det såg lite absurt ut i mina ögon i alla fall.
Sen så åt jag kebab vid odenplan och kollade på kablage för att koppla ihop mitt playstation med min tv på ett bättre sätt än jag gör nu (tydligen är komponentkabel värsta grejen) men det var dyrt och jag vet inte om jag verkligen behöver det. Tåls i alla fall att tänka på.
promenad i området
Idag hade jag den först sociala sammankomsten hemma hos mig. Lite lagom och härligt nörderi. Tobias anlände först och hjälpte mig att slänga den tv som brakade samman igår. Sen gick vi och handlade det som behövdes till pankaksmakandet. På vägen dit såg vi den här:
Den står utanför min lokala grillkiosk och jag kan liksom inte låta bli att fundera "hur tänkte de här egentligen?"
Den står utanför min lokala grillkiosk och jag kan liksom inte låta bli att fundera "hur tänkte de här egentligen?"
nya ord
Ikväll var jag ute med Alexei och drack öl. Han är en minst sagt mycket kompetent L2-talare av svenska. Ofta är hans språk fascinerande med en hel del skickliga och snygga inovationer. Kvällens bästa sådana var "ultimatiskt" i betydelsen att säga eller göra något så som ett ultimatum. Ett otroligt snyggt ord som jag tycker måste användas mer. L2-svenska är en resurs att ta väl hand om!
visp
idag i mitt liv hände något stort. jag lagade mat som inte hade snabbmackaroner och köttbullar som huvudsaklig ingrediens. Jag fick för mig att steka pankakor nog var något bra. Och om det var!? Problem uppstod dock på vägen, först hade jag ingen visp (hur tusan kan man inte ha en visp?) vilket jag upptäckte först när jag hällt i mjölet. Turligt nog så tjänstgjorde stavmixern mer än gärna som visp så smeten blev över förväntan. Sen hittade jag ingen stekspade, men den hittade jag nedpackad i en låda. Efter det fortsatte pankaksstekandet utan problem, nedan kommer en bild från själva aktiviteten. Tyvärr är min mobilkamera inte världens bästa men, det får duga.
Nu ska jag snart iväg på en lägenhetsvisning. Det är alltid roligt.
Nu ska jag snart iväg på en lägenhetsvisning. Det är alltid roligt.
filmtips
Imorse när jag vaknade kollade jag kallendern och insåg att jag inte har någonting för mig förän klockan sex ikväll. Rådvill över vad jag skulle ta mig till med all tid (plugga var inte riktigt ett alternativ av någon anledning) så bestämde jag mig för att kolla på en film som jag köpte här om veckan. Filmen heter Nausicaä and the valley of the wind och är av samma regisör som Spirited Away och Howl's moving castle.
Jag hade sett den förut, men när jag satte filmen i spelaren och började titta insåg jag att jag faktiskt inte kom ihåg något alls. Så tänker jag efter lite och kommer på att jag såg den när jag läste lite japanska på gymnasiet, alltså såg jag den 2000 eller 2001. Det är ju hur länge sen som helst!
Filmen var i alla fall väldigt bra. Den utspelar sig i en värld där miljön är helt förstörd och människorna lever i spillorna av gamla civilisationer, ständigt rädda för att sluckas av Förruttnelsens hav. Jag ska inte gå in på handlingen, men den påminde mig återigen om hur engagerad i miljön den där Miyazaki Hayao är. Något jag kan känna att jag borde försöka vara lite mer av (kanske något för min skuldbekännelse).
Jag hade sett den förut, men när jag satte filmen i spelaren och började titta insåg jag att jag faktiskt inte kom ihåg något alls. Så tänker jag efter lite och kommer på att jag såg den när jag läste lite japanska på gymnasiet, alltså såg jag den 2000 eller 2001. Det är ju hur länge sen som helst!
Filmen var i alla fall väldigt bra. Den utspelar sig i en värld där miljön är helt förstörd och människorna lever i spillorna av gamla civilisationer, ständigt rädda för att sluckas av Förruttnelsens hav. Jag ska inte gå in på handlingen, men den påminde mig återigen om hur engagerad i miljön den där Miyazaki Hayao är. Något jag kan känna att jag borde försöka vara lite mer av (kanske något för min skuldbekännelse).
brownie
Idag efter en tråkig föreläsning i modern japansk historia åkte jag ner på stan och hängde med Anna Kerstin. En av aktiviteterna vi ägnade oss åt var att gå på café edenborg och dricka té. Vi fann det nästan parodiskt hur många "svåra" kulturpersoner som satt där med sina laptops och skrev på, vad vi förmodade var, den bok som just de skulle slå igenom med. Vi skämtade om det där och pratade om att skriva böcker. Jag insåg för länge sen att jag inte är personen som kan skriva en bok. Jag har helt enkelt inte tillräckligt med uthållighet. Inte heller skulle jag kunna koncentrera mig på ett sådant projekt länge nog för att slutföra det.
alldeles för länge sedan
Det var alldeles för länge sedan jag skrev. Kanske brist på funderingar eller brist på spännande liv? Jag är inte helt säker.
En sak är i alla fall säker. Sedan jag kom hem har jag lyckats ta upp en av mina favorit hobbies igen, nämligen rollspel. Jag ska inte tråka ut någon med detaljer, men jag märker att jag mår mycket bättre av att ha en liten rollspelskampanj igång. Den ger min ganska ofta uttråkade hjärna lite att pilla på när jag åker buss och inte orkar läsa en bok eller när jag ligger i sängen och pillar naveln. Dessutom tycker jag att det går ganska bra, jag har i alla fall väldigt kul. Igår när vi spelade glömde vi bort tiden, så stackars jocke fick köra runt i en enkelriktad stad för att hitta ställen att släppa av alla passagerare på när vi sent på natten åkte ifrån tobias. Jag behövde bara vänta i sju minuter på nattbussen. Så mig var det inget synd om.
Annars tänker jag på det senaste Annika Lantzet där de skrev sina syndabekännelser. Det var vackra historier och jag började fundera på vad jag själv vill bekänna för synder. Men, mer om det någon annan dag.
En sak är i alla fall säker. Sedan jag kom hem har jag lyckats ta upp en av mina favorit hobbies igen, nämligen rollspel. Jag ska inte tråka ut någon med detaljer, men jag märker att jag mår mycket bättre av att ha en liten rollspelskampanj igång. Den ger min ganska ofta uttråkade hjärna lite att pilla på när jag åker buss och inte orkar läsa en bok eller när jag ligger i sängen och pillar naveln. Dessutom tycker jag att det går ganska bra, jag har i alla fall väldigt kul. Igår när vi spelade glömde vi bort tiden, så stackars jocke fick köra runt i en enkelriktad stad för att hitta ställen att släppa av alla passagerare på när vi sent på natten åkte ifrån tobias. Jag behövde bara vänta i sju minuter på nattbussen. Så mig var det inget synd om.
Annars tänker jag på det senaste Annika Lantzet där de skrev sina syndabekännelser. Det var vackra historier och jag började fundera på vad jag själv vill bekänna för synder. Men, mer om det någon annan dag.