vinternatt
med mörkret
gatlyktorna längs trottoaren
leder väg
stilla har stjärnorna alltid varit
stilla, en vinternatts själ
ögonen vandrar, följer ljuspunkternas [...]
en nattbuss försent. kylan har följt med
hem.
stilla, juletid i vilsam väntan
stilla! min brustna vilja
ett ögonblick (stod tiden stilla?)
gud förbarmade sig över alla
mätte varje önskas djup
i talens absurda verklighet
kan snöflingornas former döljas
till våren ska himmelen åter tändas
vinternatten ska ta sitt farväl
men än så lär den dröja, kvar kring
husens längor
vinternatten har belägrat mig
med mörkret
vi väntas med lyckans bud
för tiden
stilla har stjärnorna alltid varit
stilla, så här är jag given
Kommentarer
Trackback
