digital

det här är skrivet i, ur, om, av, framför, bakom, omkring, på, vid en depression. en tyst desperat sökan efter mening. en avsaknad av gudstro och en brinnande önskan att få tro tillslut. tro på något: kärlek? (nej, den är för stor för mig) framtiden? (hur kan man tro på framtiden?) vänskapen? (så bräcklig så öm) familjen? (och när döden visar sitt fula tryne?). jag vill vara utom och inom och nog i mig själv. jag vill dela allt med någon i tvåsamhet, i ensamhet, i flersamhet. när leendet blir självklart är jag hel igen. om leendet blir självklart då är väl världen klar? jag vill hitta de självklara liknelserna: jag vill vara utan kroppen. en frustration för att allt hänger samman. kropp och själ. för vad är det ena utan det andra? och vad är det ena utom ett resultat av det andra? varför går det inte att dela? varför är huden alltid i vägen? det här är skrivet i desperation. det här är skrivet helt utan omskrivningar. jag vill vara ofrustrerad. jag vill vara självklar. jag vill vara hel. jag vill ha dig här. jag vill ha dig här. jag vill ha dig här. jag vill ha alla misstag ogjorda. jag vill ha alla fel rättade. jag vill rädda och räddas. jag vill att allt ska vara som förut (för förut var väl allt bra?). jag vill förändra allt. jag vill byta möbler, måla om, plugga rätt igen, byta kläder, byta liv. det här är skrivet istället för att skrika. det här är skrivet istället för att ge upp. jag har slutat tro (har jag någonsin trott). men jag tänker nöja mig. det finns sätt att vara nöjd på. jag ska nöja mig. jag ska nöja mig. det här är skrivet för att jag vet att den enda vägen är igenom.