4.
Taket vid solnedgången, Fuji vid horisonten
kastar långa brinnande skuggor över byggden
just nu är det bara jag och herr Tanaka
han berättar för mig om Rom
och valven som öppnade sig i honom där
jag vill ge något tillbaka
och berättar hur neon luktar på sommarkvällar.
Han nickar allvarligt, säger att han förstår.
person ur kör 2
på bron över E18
frigolitsmak i munnen.
ur torndönet stiger ännu
ingen sakta susning.
förbarma dig förbarma dig!
krampaktigt tag om relingen
bristningar i livet
som växte för fort.
minnesbild (2)
Jag går längs med någon av alla namnlösa gator, på väg hem tror jag jag var. Om det var tidig morgon eller sen kväll kan jag inte riktigt påminna mig men någonstans ifrån spred sig ett svagt ljus över himlen, det kunde lika gärna varit neonljus som solljus just då. Allt var tyst, bara det svaga ljudet från en motorväg någonstans strax ovanför huvudet. Jag svängde runt ett hörn på väg mot tunnelbanan, det var nästan folktomt på gatorna.
0445
Snötäcke över medborgarplatsen. Noterar: kallt, mjukt. Finsktalande man med alkoholdoftande odör i bakgrunden. Är det en snöängel han gör med sin vajande gång? Passerar annan morgonpigg, ögonkast. Vi förstår vad gryningen för med sig. Biljetthallen är fylld med resterna av natten, dunkelt. Noterar: stökigt, inbjudande.
tillbakablick
Skolan var gul - inte senapsgul utan blekgul,
urblekt, urtvättad som lärarna och läxorna
vägen dit tog tio minuter, jag var nog alltid i tid
men
vi var rebeller i fantasin
vildsinta hjältar som härskade med stil utan
skapade världar i lego och
listorna;
1. tycker jag om mest
och minst
tycker jag om: X
jag ljög självklart, allt var bluff och båg
utom i
skogarna som höll oss vakna med vilsna
vindar och en äng fylld av maskrosor utanför fönstret
som tävlade med solen
så kom hösten med äpplen och gula löv
vi blev äldre och skolan bleknade till vitt
ett busskort som tog oss precis så långt
som buss 307 gick
leden rättades, militärisk disciplin men
när klockan ringde in blev vi
riktiga jävla svin
och vi närmade oss upproret med musik
urblekt, urtvättad som lärarna och läxorna
vägen dit tog tio minuter, jag var nog alltid i tid
men
vi var rebeller i fantasin
vildsinta hjältar som härskade med stil utan
skapade världar i lego och
listorna;
1. tycker jag om mest
och minst
tycker jag om: X
jag ljög självklart, allt var bluff och båg
utom i
skogarna som höll oss vakna med vilsna
vindar och en äng fylld av maskrosor utanför fönstret
som tävlade med solen
så kom hösten med äpplen och gula löv
vi blev äldre och skolan bleknade till vitt
ett busskort som tog oss precis så långt
som buss 307 gick
leden rättades, militärisk disciplin men
när klockan ringde in blev vi
riktiga jävla svin
och vi närmade oss upproret med musik
digital
avskedet vilar bland ettor och nollor
enorma summor
leker över skärmarna
jag har kommit ända hit och
respiratorfri har jag ständigt
hävdat:
att andas är något jag kan göra utan er
känslan av att jag lämnat
stryps vid nagelbanden
ett hastigt nedknackad medelande
kan aldrig räcka till
avskedet vilar bland ettor och nollor
enorma summor
leker över skärmarna
livet är ett sorgearbete
enorma summor
leker över skärmarna
jag har kommit ända hit och
respiratorfri har jag ständigt
hävdat:
att andas är något jag kan göra utan er
känslan av att jag lämnat
stryps vid nagelbanden
ett hastigt nedknackad medelande
kan aldrig räcka till
avskedet vilar bland ettor och nollor
enorma summor
leker över skärmarna
livet är ett sorgearbete
