digital

asfalten har en klädesdräkt av sprickor
ringlande över dess gråa hud
maskrosorna spirar där, klädda i höstskrud
en vinternatt att vänta, solen står redan i väst
något så enkelt som längtan
döljer sommarens svala rest
i stjärnljus och månljus det enkla
kan få klättra sig stort i ro
över fasader och ytor och vägar
bygga sitt storslagna bo
ur asfaltens sprickor spirar maskrosorna
klädda i höstskrud
de sträcker sig, reser sig stolta
mot solen stående i väst