ibland tar ...
ibland tar livet slut lite grann.
det är knappt att man märker det.
en sekund, en timme. (borta bara sådär)
min hud
min hud har spruckit där du rörde vid den
fläkts upp och blottat det råa köttet.
inget försvar finns mot dina fingrar.
dina ögonbryn höjs. det borde vara en fråga där, mitt i ögonkastet.
och jag slår undan min blick. i dina ögon sprängs jag.
klaustrofobin kommer när de griper om mina handleder.
gråskalor
svart till svart, draget ur det svarta. väggarna är nära nu. i mörkret. inga färgskiftningar anas. syns.
nattsudd
skiftningar i mörkret
dagen har sedan länge tagit slut
brus från avlägsna vägar
örat mot golvet
i hopp om att grannarna ska samtala
gapar och sväljer nattluften
viskningar
ansikten närmar sig min näthinna inifrån
spöken inbäddade i mina nervceller
rösterna glider längs med utkanten av hörseln
iskalla viskningar
