ága

En kompis till mig sa att han behövde ett språk som klingade nordiskt till sin fantasyberättelse. Och här om dagen när jag satt och lyssnade på en föreläsning om mongoliska och mongolisk litteratur började jag pyssla med det här språket.

Först tänkte jag börja med hur språket låter. Och det är ungefär så långt jag kommit.
För att få till det där klassiska nordiska ljudet bör ju spelet låta ungefär som och ha samma ljud som de nordiska språket. Och vad är nordiskare än isländska? Nåja, jag rippade i alla fall inte fonemen rakt av, men här är vad jag tänkt mig:

Vokalfonem
Nio stycken vokalfonem (i den klassiska vokalfyrhörningen, ungefär)

i / y        u
e / ö                  o (å)
        æ
            a / a:

Distinktionen rundat orundat finns alltså bara i paren i - y och e - ö. Skillnaden mellan a och a: precis som skillnaden mellan kort svenskt a och långt svenskt a. (orden bar och barr). i o är det svenska å:et och u är tänkt att uttalas som ett finlandssvenskt u (muuumin) eller lite längre bak i munnen som det svenska o:t.

Dessutom förekommer tre stycken diftonger.
á (au)
é (ei)
ó (ou)

Vad gäller konsonanterna tänker jag mig:
p      t         k
b     d        g
f       th
v      dh
m     n      ng
m.    n.
        l
        l.
        r
                h
        s
        sh
        j
w

p, t och k är oaspirerade.
b, d är aspirerade otonade
g är är aspirerat eller tonat beroende på dialekt.
f, v, th, och dh är frikativor tonade / otonade. De har kommit ur den tänkta utvecklingen i det som i äldre stadier av språket var en vanligt inledande ljudkombination h+C. Detta precis som de otonande varianterna av m och n (skrivna m. och n. i tabellen).
r är trillad och det hörs ganska väl.
h är som det svenska h:et men lite starkare.
s är precis som det svenska s:et
sh är dock inte som i sjö utan uttalas på nästan precis samma ställe som s. Som i svenskans tjänare.
w och j är halvvokaler.

Grammatik
Jag har inte gjort mycket på grammatiken. Men jag tänker mig att språket ska ha drag av ergativa-absoluta system. Och då på samma sätt som i många indo-europeiska språk, framför allt i preterita meningar.
Det preliminära utkastet till ett kasus-system gjorde jag som följande (exempelordet ága betyder kanske öga, vissa likheter måste man få ha!)

Nominativ                        ága
Ergativt                            águm
Absolut / Ackusativ        ágé
Genetiv                            ágyr

Alltså, för att exemplifiera:
Vi har verben töl.ar och töldher där töl.ar är intransitivt (ungefär: stängs) och töldher är transitivt (stänga).

1. sa töldher yth kjemé
1p.NOM stänger BEST. dörr.ACK

2. ö kjema töl.ar
BEST. dörr.NOM stängs

Alltså ser vi att subjektet och agenten i meningen markeras med samma kasus i båda meningarna. I preteritum så ändras dock sättet kasusen används på och det ergativa kasuset börjar användas för att markera agenten i meningen.

3. é töldhve yth kjémé
1.ERG stäng.PRET BEST. dörr.ABS

4. yth kjemé töl.fe
BEST. dörr.ABS stängs.PRET

Som vi ser markeras alltså dörren i mening 3. och 4. i samma kasus trots att den är objekt i den första meningen och subjekt i den andra meningen. Detta för att subjekt och agent särskiljs i ett ergativt system.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0