kotor

nackkotorna spelar sina spratt igen
det knäpper i ryggraden
intrycken glider in i hjärnbarken,
där de: komprimeras, extraheras, extrapoleras, tolkas och tyds

när blir vi vidrörda? när den andra handen läggs mot vår hud? eller när en microsekund passerat och en liten impuls nått hjärnan.

när blir blått blått? när solljuset träffar ytan? när ljuset nått ögat? när ögat vridit, vänt och skickat bilden vidare?

när blir ljud ljud? när läpparna format vokalerna, tungan konsonanterna och lungorna utstött luften? är det bara vibrationer i mellanrummet? eller blir det ljud först när det hammrats in i hjärnan?

(när blir ett "ja" ett "ja"?)


det knäpper i ryggraden
att leka med intrycken. nu är blått att vidröras. nu är att vidröras blått. nu är ljudet blått. vi vidrörs blått och det hörs.
det spelar ingen roll.

smärtan känner vi innan det nått fram. vi drar undan handen från den varma spishällen. kan man känna andra saker innan de känns? eller vi kanske inte känner smärtan, men kroppen reagerar på den. är kroppen alltid ett filter? ett omöjligt hinder för att slippa tolka? kan man känna, uppleva, vidröra, se...

nackkotorna leker igen
du vidrör mig
det knäpper i ryggraden
impulser att behandla, bearbeta.
jag låtsas att du vidrör mig
och nackkotorna leker återigen
det knäpper i ryggraden


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0