min inre monolog

- jaha?
- vad då: jaha?
- men, vad menar du?
- det är väl rätt tydligt vad jag menar?
- det känns bara lite orättvist.
- ja, världen är orättvis. och det har visat sig att du tillhörd den sortens människor som är lite sämre. den sort som förtjänar sin ensamhet.
- får inte jag säga något i sammanhanget? hur kan du veta det?
- det har utförts tester, prov och undersökningar. resultaten är entydiga. våra mätinstrument ljuger inte. det här är det objektiva. så som vi ser dig. vi som ser utifrån. där inne i ditt subjektiva kan det te sig hur som helst, men vi vet vad du är.
- jaha... vad dum jag känner mig.
- ja, det är du också.

ja, jag gick hem

jag hade förstått spelreglerna
så det fanns inte riktigt längre någon poäng.
jag hade brutit mot varje tabell
(sprängt gränser hade jag kallat det själv)

det går i formler.
i leenden som säger "du duger som du är".
bakom masker och under nagelband
kryp närmre innuti
därifrån du kommer
att vägra definition är att stå strax utanför
cirkelns mitt
ditt varken radie, diameter eller omkrets når

känslor

varför kan ingen se skillnad på kärlek och hat?

RSS 2.0