min inre monolog

- jaha?
- vad då: jaha?
- men, vad menar du?
- det är väl rätt tydligt vad jag menar?
- det känns bara lite orättvist.
- ja, världen är orättvis. och det har visat sig att du tillhörd den sortens människor som är lite sämre. den sort som förtjänar sin ensamhet.
- får inte jag säga något i sammanhanget? hur kan du veta det?
- det har utförts tester, prov och undersökningar. resultaten är entydiga. våra mätinstrument ljuger inte. det här är det objektiva. så som vi ser dig. vi som ser utifrån. där inne i ditt subjektiva kan det te sig hur som helst, men vi vet vad du är.
- jaha... vad dum jag känner mig.
- ja, det är du också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0