nya filmer
"Filmen handlar om Göran och Sven som vill adoptera, men precis som idag är det få länder som accepterar homosexuella föräldrar. De får chansen att adoptera en svensk föräldralös kille, Patrik 1,5 år. Problemet är att ett kommatecken hamnat fel - Patrik är egentligen 15 år och homofob med kriminell bakgrund."
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Det slår mig bara som en oerhört meningslös historia. Vem kom på manuset och vem tyckte att det verkade som en rolig film att göra? Det kanske är en bra film att göra och många kanske kittlas lite av det tokroliga (jag gillar inte tokroliga saker) i idén. Samtidigt är jag dock trött på radhusbögen... Var finns alla galna och utmanande transvestiter, polyamorösa, björnar och så vidare? Varför är den enda accepterade bögen den radhusbög som vill adoptera barn med sin pojkvän? Vad hände med medvetande om och ifrågasättande av normer och ett stort fuck you* till majoritetssamhället?
Precis som bögdjävlarna upplever jag "bögvärlden" som intellektuellt kastrerad, allt offrat på altaret för att få acceptans. Vad hände med respekt? Det vill jag ha...
*I betydelsen: alla vill faktiskt inte leva som er
Jag vet inte om jag gillar idén heller, men bara för att de vill ha barn behöver väl inte livet bli helt heteronormativt i övrigt? Men antagligen är det så, det är ju otroligt provocerande med folk som skaffar barn och inte väljer kärnfamiljslivet, så att hon ger sig på det tabut i en film med bögar är väl inte troligt.
Tja, egentligen är det ju inte filmen i sig jag stör mig på. Utan det den är ett symptom på. Hela den en gång ganska driviga homokampen som kämpat för att respekteras för sin särart och för sin bredd har förvandlats till ett evigt tjatande om "vi är precis som ni, vi vill också bo i radhus!!", vi vill bli accepterade för vi är som alla andra. Istället för att kräva respekt för sina livsval och möjlighet att leva som man själv valt...
Jag håller med. Det är trist att det aldrig får finnas en flora, att särarter får existera parallellt. När den driviga homokampen syntes mest i media fanns det väl de som inte alls ville förknippas med de som stod på barrikaderna och så blev det såhär i stället. Reaktion och motreaktion. Människors förmåga att systematisera, fördöma och skapa normer i jakten på bekräftelse är otäck.
Jag tror det var så också. Fysikens lagar liksom... 'suck'
och sen kom ju också hiv-epedemin som gjorde ingenting bättre.