moralen och gud
Jag har precis läst ut Richard Dawkins bok Illusionen om gud (The God Delusion på engelska). Det var en mycket bra bok och jag förstår varför den har kunnat fungera som brandfackla i debatten kring religion och moral. Dawkins ståndpunkt (och boken) kan enkelt sammanfattas i tre punkter, åtminstone om jag inte helt och hållet missat något:
- Gud finns inte (eller mest troligtvis inte). Vi är inte skapade, vi är utvecklade genom miljontals år av biologisk evolution. Survival of the fitest.
- Att härleda moral till religion är förkastligt. Och religiös moral är oftast bakåtsträvande, framstegs- och kvinnofientlig. Dessutom kommer dagens moraluppfattning knappast från de heliga skrifter som religiösa ofta vill påstå att de kommer ifrån.
- Religion skadar världen mer än den gör nytta. Den håller folk i tankemässiga fängelser och skapar fanatisism som kan ligga till grund för terror, våld och andra hemskheter.
Punkt 1 är antagligen sann. Jag är dock inte helt engagerad i frågan. Så länge det inte är kreationister som kommer släpande med sin young earth-teori och "intelligent" design (citattecknen på intelligent är helt mina egna, jag ville vara sarkastisk.) så kan man lugnt få tro på en gud, eller gudar, eller whatnot, som drog igång hela universum och styr och fixar och har sig.
Punkt 2 tycker jag är den viktigaste i hela boken. Som Dawkins påpekar så är de flesta religiösa skrifter fyllda med fruktansvärda moraliska exempel. Dawkins tar upp de folkmord som begås i bibeln, dödandet av de förstfödda, stenandet av de som arbetar på sabbaten och så vidare och så vidare. Dawkins menar också att invändningen att man inte ska tolka bibeln bokstavligt och bara läsa kärleksbudskapet är inte heller någon bra invändning. För hur ska man veta vilka delar som man ska tolka på sin höjd metaforiskt och vilka som faktiskt är grund för god moral? Och om man nu vet det på något sätt, varför ha bibeln som något slags mellansteg för att motivera sin goda moral? Det enda logiska blir att förkasta religiösa skrifter i allmänhet (och bibeln och koranen, toran och många andra i synnerhet) som utgångspunkt för moral och istället gå till det verktyg man använder för att utläsa god moral ur böckerna.
Just det resonemanget om moral är verkligen det viktigaste i hela boken. Inte ens bokstavstrogna brukar följa de heliga skrifterna till punkt och pricka, de skulle bli verkligt läskiga om de gjorde det. Vi måste skydda oss från inflytande från moraliska system som tar sin utgångspunkt i gud och bibeln (mest aktuellt i sveriges fall). De är baserade på cirkelargument (typ: moralen kommer från gud. eftersom gud finns har vi moral) och det är bara galet och otäckt. Som när kristdemokraterna gick ut mot homoäktenskap här för ett tag sen.
Här nedan har vi en video när Dawkins håller ett kort föredrag om "The changing moral zeitgeist". Där han tar upp just problemet kring religion och moral och hur de förändras oberoende av varandra. En mycket bra föreläsning.
Den tredje punkten i Dawkins bok är nog den som mest upprört folk och också den där jag tycker att han inte når riktigt ända fram. Han beskyller i principreligion för att vara grunden för all ondska och all terror som drabbar världen. Muslimer kan fås att utföras terrordåd för att de är troende och lever i ofriastater och oklahomabombaren utförde sina dåd på grund av sin tro. Delen i boken kan lätt låta anti-islamistisk men jag tror det är att skjuta på fel ställe. Snarare är problemet att han misslyckas med att diskutera och ta upp det sammelsurium och socio-ekonomiska och historiska faktorer som samverkar med religion och annat tankeförtryck i att skapa terror. För det är knappast så enkelt att det går att sätta ett likhetstecken mellan ett religiöst sinne och förmågan att utföra terror, men självklart finns där en viktig koppling som måste diskuteras, något Dawkins inte riktigt lyckas med.
Det intressantaste i det avsnittet är istället diskussionen kring barn och religion. Det förväntas i vårt samhället att barnen per automatik får och ses som tillhörande sina föräldrars religion långt innan de faktiskt är vuxna nog att själva förstå och välja. För att låna ett exempel från boken så rycker ingen till när de hör "ett muslimskt barn/ett kristet barn" men om någon säger "ett socialdemokratiskt barn/ett moderat barn" skulle man nog höja på ögonbrynen. Detta trots att politik och religion på många sätt är ekvivalenta val. Det är beskrivningar av och förståelse för verkligheten. Hur kommer det sig då att vi tilldelar religion en så mycket större och obegränsad respekt, ibland till den grad att de får speciella rättigheter eller slipper skyldigheter som andra medborgare har bara på grund av religion medan vi inte tilldelar väl uttänkta filosofiska eller politiska ståndpunkter samma ställning. Ett bra exempel blir värnplikten som är mycket lättare att slippa på grund av religion än av till exempel pacifism. Den här särställningen vänder sig Dawkins mot och jag kan inte annat än hålla med. Religion måste diskuteras och ifrågasättas som vilket annat tankesystem som helst.
Det är svårt att inte hålla med Dawkins, hans argumentation är logisk och retoriken mycket kraftfull. Jag har länge uttryckt en stark ateism (dock inte en oproblematisk sådan) och den här boken har stärkt mig i det ställningstagandet. Jag anser att det är viktigt att ta ställning mot religion, kanske inte så aggressivt som Dawkins gör, men ändå att ställa sig upp och säga ifrån när någon hänvisar till religion som självklarheter och god grund för någonting alls utom helt privata val.
Jag kan varmt rekommendera boken, är du religiös som en utmaning och om du inte är det som en intressant diskussion kring problemen.
En riktig lösning
Nu ska vi se här. Vad tror vi är effektivast, två poliser som kommer och släpar dig till skolan (dit du verkligen verkligen inte vill gå) eller den här metoden?
Jag vet inte riktigt, men jag tror rätt mycket på den senare varianten. Precis som det står i artikeln så är skolkare knappast någon homogen grupp. Och att använda tvångsmedel som polisen är säkert effektivt på de flesta i ungefär en dag, upp till en vecka. Gör man inget åt orsaken utan bara åt symptomen kan man knappast hoppas åstadkomma någon långvarig förändring, om man inte vill skicka polisen hem till skolkarna var eviga dag. Tvångsmedel är sällan någon särskilt bra lösning för någonting egentligen.
'suck'
Vore det inte bra med aga också, förresten? När vi ändå pratar tvångsmedel liksom...
..... raljera raljera ...
min moster och hennes häst
Nu när jag ändå är i farten måste jag tipsa om ett inslag från GP-tv (varför gör alla tidningar webb-tv nu för tiden?) som både Ali Esbati och Josefin Brink skrivit om på sina bloggar. Helt hysteriskt kul och säger något om hur bisarrt Kd är. Varning för starka bilder och ett gott skratt när Kd-politikern pratar om "häst-bilden".
Uppdatering: för er som inte förstår vad jag syftar på med rubriken så vill jag bara påminna er om "jens orback-affären" så att ingen tror något om min moster.
att bota en bostadsbrist
DN "erfar" att hyrorna visst ska höjas. Det finns så få saker som gör mig så arg som den borgeliga majoritetens bostadspolitik. De tänker sig att "bota" underskottet av lägenheter i våra snabbt växande storstadsområden genom att helt enkelt göra det för dyrt för kreti och pleti att bo där. De är med andra ord inte välkomna. Det finns nog få effektivare sätt att skapa social segregation än just detta. Förpassa de fattiga till långt ut i förortens nedgångna* områden och låt de som har bo ifred i innerstaden.
En bra politik skulle vara att satsa på att få igång nybyggandet och det fort. Vi behöver ett nytt miljonprogram. Det kanske inte låter så lockande, men med erfarenheterna från vad som gick fel förra gången tror jag att vi har rätt god chans att få till det en andra vända runt. Framför allt om vi ser till att förtäta bebyggelsen kring nuvarande bostadsområden. Bygg ut innerstaden helt enkelt, gör den större genom att förtäta alla närförorter och tunnelbaneförorter här i Stockholm. Det skulle vara en bra bostadspolitik. Som ger folk möjlighet att bo centralt (där vi uppenbarligen vill bo) till priser man förhoppningsvis har råd med.
En förtätning skulle dessutom ha massor med positiva miljöeffekter. Mindre behov av biltransport längre sträckor. Möjlighet till effektivare lösningar för infrastruktur. kollektivtrafik och allt annat en modern stad behöver.
*som tur är försöker de väl göra något åt det här, även om järvafältssatsningen på många områden är rätt tveksam.
angående apoteksmonopolet
Ekonomibloggen skriver väldigt bra om apoteksmonopolet och dess avreglering här. Rekommenderas varmt, hela bloggen rekommenderas för övrigt. Bra, lättfattligt och tydligt om ekonomi.
smålägenheter
Läste precis att stockholmshem reserverar massor med smålägenheter för unga. Ett mycket klokt beslut måste jag säga, framför allt med den motivering de gjorde det. Sånt gör mig glad.
globalisering
Jag hade i uppgift i skolan att skriva en uppsats och sammanfatta globaliseringen ur några aspekter (social, ekonomisk och kulturell närmare bestämt). Jag är ingen hejare och inte direkt påläst på den process som globalisering innebär, så det var intressan att läsa lite mer om det.
Jag är knappast någon globaliseringsmotståndare, som socialister ofta förväntas vara, utan tycker att det i grund och botten är en bra process. Jag tycker den verkar skapa bra tillväxt och förhoppningsvis minska betydelsen av gränser och öka folks möjligheter att ta sig dit de vill. Jag ser dock en del ganska stora problem med det här. Dels minskar demokratins vikt. När makten överförs till pengar och kapital i än högre grad så minskar det gemensamma inflytandet, det vill säga de medellösa förlorar makt. Ett enligt mig väldigt stort problem. Nära kopplat till det är den ekonomiska fördelningen.
Globaliseringen tenderar att fördela välståndet väldigt ojämnt mellan olika grupper. Gini-koefficienterna tenderar att öka i takt med globaliseringen. Och när utbildning, välfärd och information och media dras med i samma kostnads-, vinst- och effektivitetstänkande som resten av ekonomierna kan det ge ganska drastiska effekter. Det som lönar inom de områdena är det som i slutändan kommer produceras något som kan komma att lämna svaga grupper med små, eller inga, ekonomiska medel utanför samt skapa likriktning och konformism inom information och utbildning.
Och att lämna folk utanför är något som globaliseringen gör. Alla människor får inte del utav allt det goda som globaliseringen medför. Trots all ny teknik som tillgängliggör information och globalt kulturellt utbyte, kunskap och trots den starka ekonomiska tillväxten så skapas i takt med globaliseringen en underklass bestående av människor som inte får tillgång till allt detta. Det är de fattiga arbetslösa och hemlösa i rika västländer, det är landlösa och arbetslösa, de utan tillgång på rent vatten i utvecklingsländer, de helt utan egna medel. Dessa människor lämnas helt utanför globaliseringen. De har inga medel att flytta och söka sig till bättre ställen och mycket små eller inga chanser att skapa sig ett bättre liv på plats. Dessutom som ett resultat av marknadsanpassningen av sociala sektorer så kanske det inte ens längre anses lönsamt att producera välfärd för dessa grupper. Det är reella sociala risker som globaliseringen medför.
Jag är knappast någon globaliseringsmotståndare, som socialister ofta förväntas vara, utan tycker att det i grund och botten är en bra process. Jag tycker den verkar skapa bra tillväxt och förhoppningsvis minska betydelsen av gränser och öka folks möjligheter att ta sig dit de vill. Jag ser dock en del ganska stora problem med det här. Dels minskar demokratins vikt. När makten överförs till pengar och kapital i än högre grad så minskar det gemensamma inflytandet, det vill säga de medellösa förlorar makt. Ett enligt mig väldigt stort problem. Nära kopplat till det är den ekonomiska fördelningen.
Globaliseringen tenderar att fördela välståndet väldigt ojämnt mellan olika grupper. Gini-koefficienterna tenderar att öka i takt med globaliseringen. Och när utbildning, välfärd och information och media dras med i samma kostnads-, vinst- och effektivitetstänkande som resten av ekonomierna kan det ge ganska drastiska effekter. Det som lönar inom de områdena är det som i slutändan kommer produceras något som kan komma att lämna svaga grupper med små, eller inga, ekonomiska medel utanför samt skapa likriktning och konformism inom information och utbildning.
Och att lämna folk utanför är något som globaliseringen gör. Alla människor får inte del utav allt det goda som globaliseringen medför. Trots all ny teknik som tillgängliggör information och globalt kulturellt utbyte, kunskap och trots den starka ekonomiska tillväxten så skapas i takt med globaliseringen en underklass bestående av människor som inte får tillgång till allt detta. Det är de fattiga arbetslösa och hemlösa i rika västländer, det är landlösa och arbetslösa, de utan tillgång på rent vatten i utvecklingsländer, de helt utan egna medel. Dessa människor lämnas helt utanför globaliseringen. De har inga medel att flytta och söka sig till bättre ställen och mycket små eller inga chanser att skapa sig ett bättre liv på plats. Dessutom som ett resultat av marknadsanpassningen av sociala sektorer så kanske det inte ens längre anses lönsamt att producera välfärd för dessa grupper. Det är reella sociala risker som globaliseringen medför.
sverigedemokraterna
Herrejösses. Läste precis en intervju med sverigedemokraternas talesman för arbetsmarknadspolitik. Väldigt läsvärd. Den tydliggör verkligen vad det är för några slags människor som sitter i det partiet, vad de står (eller kanske snarare inte står för) och hur otroligt intetsägande deras "ideologi" är. Det är liksom bara en konstig blandning av konservatism och konstigt svammel om svenskhet och annat tjafs... Jag är för trött för att formulera mig väl, läs istället blogginlägget som jag fick länken ifrån.
idag kryper de finaste delarna av högerblocket fram och visar sina fula trynen.
Idag på dn.se finns följande debattinlägg att läsa. Det innehåller så många dumheter och konstiga fel att man inte vet hur man ska hantera det. Jag önskar att det var något slags bisarrt skämt. Men nej, när man kollar vilka som skrivit under förstår man att det nog så inte är fallet. För att citera min vän kim:
"Thorbjörn Fälldin, Alf Svensson, Ingegerd Troedsson. Det börjar bra =)"
Jag är helt övertygad om att liknande åsikter som de som presenteras i artikeln finns representerade i alla partier (utom möjligtvis miljöpartiet), men de flesta stora partier, utom just kd och sd har ju tagit ställning för homosexuellas rättigheter. Och visst känns det skönt att det parti som har störst inflytande över vår socialpolitik utav partierna i regeringen på många sätt har en människosyn som på flera punkter överrensstämmer med sverigedemokraterna. Jag vet att jag raljerar på ett ganska fult sätt, men tycker ändå att jag har en poäng.
Ska vi sen återvända till själva artikeln så är ju bara själva rubriken skrattretande:
"Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel".
Vaddå ett biologiskt faktum? Hur tusan kan en social instutition som äktenskapet vara ett biologiskt faktum? Och att motiverade det här med barnafödande som de vill göra lite senare i artikeln gör det hela mer bisarrt. De fortsätter nämligen med luddiga resonemang som "/.../ I den meningen skulle ett sådant äktenskap inte längre baseras på att handla om två personer - det blir inte längre monogamt. Varken den samkönade parrelationen eller trepartsrelationen avspeglar ju barnets, människans, biologiska ursprung.". De hänvisar också till barnets rätt att veta sitt biologiska ursprung som FNs barnkonvention slår fast. Och på något sätt vill de få det till att eftersom det i ett äktenskap måste vara byggt utifrån tanken att det ska kretsa kring möjligheten att skaffa barn och att om två homosexuella skaffar barn tillsammans så kan det inte vara lika bra som om två hetrosexuella föräldrar skaffar barn tillsammans eftersom "äktenskapet därmed kan sammanlänka föräldraskapets tre dimensioner: den biologiska, den juridiska och den sociala." Men då borde ju inte heller heterosexuella par där den ena är steril få gifta sig. De kommer ju behöva blanda in en tredje part för att få barn och därmed bryts det mot "/.../ äktenskapet så som det hittills kommit att uppfattas och respekteras." Och om nu äktenskapet bygger på biologiska faktum varför spelar det då någon roll hur det kommit att uppfattas.
Nu blir jag trött och orkar inte skriva mer. Men, snälla snälla, bygg inte politik och idéer om vad som är bäst på flummiga och vaga idéer om vad äktenskapet är av tradition. och hänvisa framför allt inte till äktenskap och biologi i samma meningar. Det blir så konstigt... och korkat.....
"Thorbjörn Fälldin, Alf Svensson, Ingegerd Troedsson. Det börjar bra =)"
Jag är helt övertygad om att liknande åsikter som de som presenteras i artikeln finns representerade i alla partier (utom möjligtvis miljöpartiet), men de flesta stora partier, utom just kd och sd har ju tagit ställning för homosexuellas rättigheter. Och visst känns det skönt att det parti som har störst inflytande över vår socialpolitik utav partierna i regeringen på många sätt har en människosyn som på flera punkter överrensstämmer med sverigedemokraterna. Jag vet att jag raljerar på ett ganska fult sätt, men tycker ändå att jag har en poäng.
Ska vi sen återvända till själva artikeln så är ju bara själva rubriken skrattretande:
"Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel".
Vaddå ett biologiskt faktum? Hur tusan kan en social instutition som äktenskapet vara ett biologiskt faktum? Och att motiverade det här med barnafödande som de vill göra lite senare i artikeln gör det hela mer bisarrt. De fortsätter nämligen med luddiga resonemang som "/.../ I den meningen skulle ett sådant äktenskap inte längre baseras på att handla om två personer - det blir inte längre monogamt. Varken den samkönade parrelationen eller trepartsrelationen avspeglar ju barnets, människans, biologiska ursprung.". De hänvisar också till barnets rätt att veta sitt biologiska ursprung som FNs barnkonvention slår fast. Och på något sätt vill de få det till att eftersom det i ett äktenskap måste vara byggt utifrån tanken att det ska kretsa kring möjligheten att skaffa barn och att om två homosexuella skaffar barn tillsammans så kan det inte vara lika bra som om två hetrosexuella föräldrar skaffar barn tillsammans eftersom "äktenskapet därmed kan sammanlänka föräldraskapets tre dimensioner: den biologiska, den juridiska och den sociala." Men då borde ju inte heller heterosexuella par där den ena är steril få gifta sig. De kommer ju behöva blanda in en tredje part för att få barn och därmed bryts det mot "/.../ äktenskapet så som det hittills kommit att uppfattas och respekteras." Och om nu äktenskapet bygger på biologiska faktum varför spelar det då någon roll hur det kommit att uppfattas.
Nu blir jag trött och orkar inte skriva mer. Men, snälla snälla, bygg inte politik och idéer om vad som är bäst på flummiga och vaga idéer om vad äktenskapet är av tradition. och hänvisa framför allt inte till äktenskap och biologi i samma meningar. Det blir så konstigt... och korkat.....
gener, celler, embryon
Argh!!
Här kommer man hem mitt i natten efter lite öl och likte karaoke och är glad och full av livslust. Och så läser man det här om Felix och hans bror på DN.se. Och jag blir så arg. Så otroligt arg. Vad finns det för socialstyrelsen att överväga? Vad är det som tar sådan tid? Att skapa ett oidentifierbart cellkluster som kan donera och ge liv? Hur tusan kan det anses oetiskt om man bortser från, enligt mig, galna tankar om att liv uppstår vid befruktelse. Framför allt när det handlar om en befruktelse som inte skulle blivit av om det inte vore för att kunna ge cellerna till någon annan.
Det här, precis som genmanipulering överlag är så otroligt oproblematiskt för mig. Genteknik är människans framtid. Och i nuet, för guds skull, låt inte gamla och rädda värderingar, etik och uppfattningar om vad liv är stoppa möjligheten att rädda åtminstone någon liten del av den familj skriver om.
Här kommer man hem mitt i natten efter lite öl och likte karaoke och är glad och full av livslust. Och så läser man det här om Felix och hans bror på DN.se. Och jag blir så arg. Så otroligt arg. Vad finns det för socialstyrelsen att överväga? Vad är det som tar sådan tid? Att skapa ett oidentifierbart cellkluster som kan donera och ge liv? Hur tusan kan det anses oetiskt om man bortser från, enligt mig, galna tankar om att liv uppstår vid befruktelse. Framför allt när det handlar om en befruktelse som inte skulle blivit av om det inte vore för att kunna ge cellerna till någon annan.
Det här, precis som genmanipulering överlag är så otroligt oproblematiskt för mig. Genteknik är människans framtid. Och i nuet, för guds skull, låt inte gamla och rädda värderingar, etik och uppfattningar om vad liv är stoppa möjligheten att rädda åtminstone någon liten del av den familj skriver om.
80% eller inte?
Läste precis att socialdemokraterna lovar att höja ersättningsnivån i a-kassan tillbaka till 80% om de vinner nästa val. Bra tycker jag som anser att vi ska ha en rejäl trygghet med ersättningar för inkomstbortfall.
bostäder
Idag skriver DN om utförsäljningen av allmännyttan i Stockholm. Det är väl knappast förvånande att innerstadsbor ser sin chans att göra ett klipp medan de i ytterförorterna faktiskt har mycket lite att tjäna på en ombildning. De bor i oatraktiva lägenheter som inte blir mer attraktiva bara för att de skulle göras om till bostadsrätter.
Jag blir så otroligt arg när jag läser nyheter om hur den borgeliga majoriteten i Stockholms Stadshus hanterar bostadsfrågan. En utförsäljning är fantastisk för alla som bor i innerstaden. De får köpa sina lägenheter till vrakpris och tjänar miljonbelopp den dag de bestämmer sig för att sälja vidare. De som har turen att ha ett kontrakt i innerstaden tjänar alltså massvis med pengar på tillgångar som är stadens, det vill säga alla Stockholms invånares tillgångar. Men, det allra mest störande med den här politiken är den ökning av bostadssegrationen det leder till. Innerstadslägenheterna blir dyra, vilket gör att enbart kapitalstarka människor har råd att bo där emedan ytterförorter som är oatraktiva förblir billiga och därmed helt enkelt drar till sig grupper med mindre pengar. Vi kommer i än högre grad än idag att få A och B-bostadslag men med den stora skillnaden att de från B-laget har otroligt liten chans eller möjlighet att flytta.
Lyckas utförsäljningen i förorterna skapar den här politiken dessutom ett C-lag. Nämligen alla de som inte har möjligheten att gå till banken och få ett lån till att köpa en bostadsrätt eller redan har turen att bo i ett hyreskontrakt. Dvs, ungdomar, folk med dåligt betalda jobb, nyanlända invandrare, folk med sociala svårigheter. De kommer att få slåss om det lilla bostadsbestånd som finns kvar i allmännyttan och få så otroligt mycket svårare att få in en fot på bostadsmarknaden. Och den föreslagna hyresgarantin blir ju helt meningslös om det inte finns några hyresrätter att få tag på.
Nej, den borgeliga bostadspolitiken är skräp! Vi behöver många allmänna (och icke allmänna) hyresrätter. Bygg fler (något som borgarna också effektivt stoppat med det indragna stödet till byggandet av hyresrätter) och sälj inte ut alla våra tillgångar!
Jag blir så otroligt arg när jag läser nyheter om hur den borgeliga majoriteten i Stockholms Stadshus hanterar bostadsfrågan. En utförsäljning är fantastisk för alla som bor i innerstaden. De får köpa sina lägenheter till vrakpris och tjänar miljonbelopp den dag de bestämmer sig för att sälja vidare. De som har turen att ha ett kontrakt i innerstaden tjänar alltså massvis med pengar på tillgångar som är stadens, det vill säga alla Stockholms invånares tillgångar. Men, det allra mest störande med den här politiken är den ökning av bostadssegrationen det leder till. Innerstadslägenheterna blir dyra, vilket gör att enbart kapitalstarka människor har råd att bo där emedan ytterförorter som är oatraktiva förblir billiga och därmed helt enkelt drar till sig grupper med mindre pengar. Vi kommer i än högre grad än idag att få A och B-bostadslag men med den stora skillnaden att de från B-laget har otroligt liten chans eller möjlighet att flytta.
Lyckas utförsäljningen i förorterna skapar den här politiken dessutom ett C-lag. Nämligen alla de som inte har möjligheten att gå till banken och få ett lån till att köpa en bostadsrätt eller redan har turen att bo i ett hyreskontrakt. Dvs, ungdomar, folk med dåligt betalda jobb, nyanlända invandrare, folk med sociala svårigheter. De kommer att få slåss om det lilla bostadsbestånd som finns kvar i allmännyttan och få så otroligt mycket svårare att få in en fot på bostadsmarknaden. Och den föreslagna hyresgarantin blir ju helt meningslös om det inte finns några hyresrätter att få tag på.
Nej, den borgeliga bostadspolitiken är skräp! Vi behöver många allmänna (och icke allmänna) hyresrätter. Bygg fler (något som borgarna också effektivt stoppat med det indragna stödet till byggandet av hyresrätter) och sälj inte ut alla våra tillgångar!
bögar och sånt
Ibland blir jag så djävla rädd och så djävla arg. Tänk att folk kan vara så här onda. Dessutom rätt oeftertänksamt. Om italien dödar sina bögar lär ju gucci och prada och alla de företagen gå i graven, dåligt för ekonomin alltså.
politik
Sitter och läser på DNs hemsida om alliansens politik. Snart finns inga hyresrätter kvar och inga nya kommer byggas, den där extra tusenlappen i månaden kommer visst bara de rika till godo. Vi andra får betala den med galet höjda a-kasse och fackföreningsavgifter. En sänkt fastighetsskatt som är skitfin för alla som bor i lyxvillor, vi andra få visst bara 70% av vår lön om vi skulle råka bli permanent sjuka. Och jag bara skrattar när jag läser det här. Så läser jag också att väljarna nu ändrat sig, att om det vore val idag så skulle folk rösta på det röda blocket. De verkar förvånande, "var det den här politiken de tänkte föra"? och jag bara skrattar och tänker: ja vafan trodde ni?