vansinne

Vi besvärjar verkligheten med orden.
"kunde ha", "om inte",
för att slippa se.

något orimligt i påståendet. det är en paradox.
kunna kunde kunnat (böjningarna sitter)

det har skett. det är hänt.
ingenting "kunde ha"
för allt är redan gjort

alla ord blir verkningslösa
att klä om sorg i vrede
visst, självklart är det hemska ofattbart. (vi kan mäta tårarna och se vem som grät mest. vi kan räkna statistik. vi kan se foton på de som överlevt)

men för det kunde inget ha: "kunde ha"

Vi vill inte se... Så vi besvärjar verkligheten.
"som om inte"
"kunde ha"
"om inte"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0