digital

tyget är grönt, eller kanske rött? mönstrat på något diskret vis.

hon frågar:

- hur går det med medicinerna?

- jo tack. det går. det knallar kan man säga.

jag sneglar över mot datorskärmen

där mitt liv, mitt öde, min ångest (åh vad jag önskar att just min ångest vore unik) finns nedskrivet, klassificerat, diagnosticerat.

hon frågar:

- och med orken? med lusten? träffar du vänner?

- jo det går sådär. upp och ner. väldigt mycket upp och ner.

nervöst fingrar jag på tröjkanten. min blick flackar. jag vet att sjuka människor inte möter andras blickar. vi är ointresserade av omvärlden. men, jag dristar mig till ett ögonkast.

- vad tror du skulle hjälpa dig? behöver du samtal?

(vafan, hur ska jag veta!? du sitter där med din åratals långa utbildning. din legitimation. din specialisering. det är du som ska veta. det är du som ska säga vad som är fel. om medicinen funkar. om jag kommer bli frisk. vad jag ska göra för att göra allt bra.)

- ja. det skulle det kanske.

(jag behöver någon som berättar för mig. hur jag ska göra allt bra.)

jag har glömt bort tiden. vi har pratat om hur jag klarar vardagen. hur jag orkar med arbete. om jag kan klara av skolan. vi har skummat igenom min barndom. min familj. hon skriver ut lite nya recept. vi ska prova en ny medicin. kanske kommer den här göra det som den andra inte lyckats med fullt ut. tiden är visst slut.

- det är viktigt att du aktiverar dig själv.

- jag vet. jag försöker.

- det vet jag. jag tvivlar inte på att du kommer göra ditt bästa.

plus och minus.

ögonen utfodras med orange

läpparna kysser det svarta

längst ner

under fotsulorna - ett rött streck

plus och minus

kroppsdelar

hårstrån

ögon

munnar

tår

tänder

plus

öron, naglar, könsorgan, magar

minus

bröstkorgar, näsor, hjärtan, lust.

allt svindlar

plus och minus

det räknas och räknas

men summan blir ändå aldrig 0.

det knäpper i ryggraden

intrycken glider in i hjärnbarken,

där de: komprimeras, extraheras, extrapoleras, tolkas och tyds

när blir vi vidrörda? när den andra handen läggs mot vår hud? eller när en microsekund passerat och en liten impuls nått hjärnan.

när blir blått blått? när solljuset träffar ytan? när ljuset nått ögat? när ögat vridit, vänt och skickat bilden vidare?

när blir ljud ljud? när läpparna format vokalerna, tungan konsonanterna och lungorna utstött luften? är det bara vibrationer i mellanrummet? eller blir det ljud först när det hammrats in i hjärnan?

(när blir ett "ja" ett "ja"?)

det knäpper i ryggraden

att leka med intrycken. nu är blått att vidröras. nu är att vidröras blått. nu är ljudet blått. vi vidrörs blått och det hörs.

det spelar ingen roll.

smärtan känner vi innan det nått fram. vi drar undan handen från den varma spishällen. kan man känna andra saker innan de känns? eller vi kanske inte känner smärtan, men kroppen reagerar på den. är kroppen alltid ett filter? ett omöjligt hinder för att slippa tolka? kan man känna, uppleva, vidröra, se...

nackkotorna leker igen

du vidrör mig

det knäpper i ryggraden

impulser att behandla, bearbeta.

jag låtsas att du vidrör mig

och nackkotorna leker återigen

det knäpper i ryggraden