minnesbild (2)
Jag går längs med någon av alla namnlösa gator, på väg hem tror jag jag var. Om det var tidig morgon eller sen kväll kan jag inte riktigt påminna mig men någonstans ifrån spred sig ett svagt ljus över himlen, det kunde lika gärna varit neonljus som solljus just då. Allt var tyst, bara det svaga ljudet från en motorväg någonstans strax ovanför huvudet. Jag svängde runt ett hörn på väg mot tunnelbanan, det var nästan folktomt på gatorna.
0445
Snötäcke över medborgarplatsen. Noterar: kallt, mjukt. Finsktalande man med alkoholdoftande odör i bakgrunden. Är det en snöängel han gör med sin vajande gång? Passerar annan morgonpigg, ögonkast. Vi förstår vad gryningen för med sig. Biljetthallen är fylld med resterna av natten, dunkelt. Noterar: stökigt, inbjudande.
tillbakablick
Skolan var gul - inte senapsgul utan blekgul,
urblekt, urtvättad som lärarna och läxorna
vägen dit tog tio minuter, jag var nog alltid i tid
men
vi var rebeller i fantasin
vildsinta hjältar som härskade med stil utan
skapade världar i lego och
listorna;
1. tycker jag om mest
och minst
tycker jag om: X
jag ljög självklart, allt var bluff och båg
utom i
skogarna som höll oss vakna med vilsna
vindar och en äng fylld av maskrosor utanför fönstret
som tävlade med solen
så kom hösten med äpplen och gula löv
vi blev äldre och skolan bleknade till vitt
ett busskort som tog oss precis så långt
som buss 307 gick
leden rättades, militärisk disciplin men
när klockan ringde in blev vi
riktiga jävla svin
och vi närmade oss upproret med musik
urblekt, urtvättad som lärarna och läxorna
vägen dit tog tio minuter, jag var nog alltid i tid
men
vi var rebeller i fantasin
vildsinta hjältar som härskade med stil utan
skapade världar i lego och
listorna;
1. tycker jag om mest
och minst
tycker jag om: X
jag ljög självklart, allt var bluff och båg
utom i
skogarna som höll oss vakna med vilsna
vindar och en äng fylld av maskrosor utanför fönstret
som tävlade med solen
så kom hösten med äpplen och gula löv
vi blev äldre och skolan bleknade till vitt
ett busskort som tog oss precis så långt
som buss 307 gick
leden rättades, militärisk disciplin men
när klockan ringde in blev vi
riktiga jävla svin
och vi närmade oss upproret med musik
digital
avskedet vilar bland ettor och nollor
enorma summor
leker över skärmarna
jag har kommit ända hit och
respiratorfri har jag ständigt
hävdat:
att andas är något jag kan göra utan er
känslan av att jag lämnat
stryps vid nagelbanden
ett hastigt nedknackad medelande
kan aldrig räcka till
avskedet vilar bland ettor och nollor
enorma summor
leker över skärmarna
livet är ett sorgearbete
enorma summor
leker över skärmarna
jag har kommit ända hit och
respiratorfri har jag ständigt
hävdat:
att andas är något jag kan göra utan er
känslan av att jag lämnat
stryps vid nagelbanden
ett hastigt nedknackad medelande
kan aldrig räcka till
avskedet vilar bland ettor och nollor
enorma summor
leker över skärmarna
livet är ett sorgearbete
SF
ögonblick
mina andetag bryts mot porslinen
jag räknar sekunderna till undergången
det blir aldrig mer
jag räknar sekunderna till undergången
det blir aldrig mer
utrymmet mellan raderna
tar ingen plats. trycks in i utrymmet mellan
de andras ord. som en vit linje i utrymmet
mellan raderna. eller det kanske är en plats
att lära sig finnas på. men omöjlig att älskas i.
egot blir omöjligt att uttrycka
att reflektera den andra
genom att vara text på tunt vitt papper
som hålls mot en stark lampa
blir en överlevnadskonst
att återskapas i de andra
en skugga, en vit linje
i utrymmet mellan raderna
vinternatt
med mörkret
gatlyktorna längs trottoaren
leder väg
stilla har stjärnorna alltid varit
stilla, en vinternatts själ
ögonen vandrar, följer ljuspunkternas [...]
en nattbuss försent. kylan har följt med
hem.
stilla, juletid i vilsam väntan
stilla! min brustna vilja
ett ögonblick (stod tiden stilla?)
gud förbarmade sig över alla
mätte varje önskas djup
i talens absurda verklighet
kan snöflingornas former döljas
till våren ska himmelen åter tändas
vinternatten ska ta sitt farväl
men än så lär den dröja, kvar kring
husens längor
vinternatten har belägrat mig
med mörkret
vi väntas med lyckans bud
för tiden
stilla har stjärnorna alltid varit
stilla, så här är jag given
