böcker
Har redan förköpt mig på massor av böcker den här månaden. Dock mest pocket då det är så sablans dyrt med inbundna. Något jag verkligen tycker är lite synd.
Jag började läsa i en av dem idag, en poesisamling med ett urval av dikter skrivna av Sonja Åkesson, och jag måste säga att jag är rätt hänförd. Ofta finns poesi, och poeter, i något slag av egen tänkt värld där de svåra orden och vändningarna är allt. På något vis kan jag uppleva den som förljugen där den som klarar av att uttrycka en banal sanning på svårast sätt vinner. Men, så ibland stöter man på de där poeterna som bara självklart, enkelt och med en kraft i språket som är näst intill... ja, nu hittar jag inget ord för det, men de kör fram som en bulldozer (fast en öm sådan) i en. Sonja Åkesson verkar vara en sådan poet. Här bara några rader från dikten Skärvor av en svit som inleder samlingen:
Han spjälkar sin bjälke.
Väger sin väg.
Ställer om klockan
: när var tiden inte liden?
Kommentarer
Trackback