att lära sig språk

Den här terminen går jag bland många andra kurser en kurs i att lära ut japanska som främmande språk. Idag gick vi igenom och diskuterade olika teorier för hur språkinlärning faktiskt går till, både modersmål och andraspråk.

En vanligt förekommande tanke, som bland annat
chomsky propagerar för, är att alla människor är utrustad med en universell grammatik (UG) - ett slags supersystem för mänskligt språk som vid språklärning helt enkelt ställs in för ens modersmål. Man tänker sig alltså något i stil med att den här supergrammatiken innehåller ett visst antal spakar som kan ställas in i olika lägen för till exempel ordföljd, bestämd form, kasus och så vidare. Det vill säga att den här universella grammatiken som vi kommer utrustade med innehåller alla möjliga strukturer ett språk kan ha och sen när ett barn lär sig sitt modersmål så ställs spakarna in till det aktuella språkets system (till exempel så ställs spaken för ordföljd i barn med svenska som modersmål in på ordföljden SVO medan i den i japanska barn ställs in på SOV och arabiska barn VSO osv). För att den här spakinställningen ska fungera korrekt föreställer sig chomsky och hans anhängare att vi har en LAD (language aquistion device (med reservation för stavningen)) som under en begränsad tidsperiod är påslagen och låter barnet plocka upp språk(en) i sin omgivning. Det här synsättet ingår i Chomskys generativistiska sätt att se på språk.

Jag har lite svårt att tro på LAD och UG utan lutar betydligt mer mot strukturella teorier. Jag tror att språket är uppkommet ur människans starka kognitiva förmåga och faktiskt, trots våra fel och brister, höga intelligens och att språk är formade i och ur de samhällen som finns. Folk som brukar propagera för UG använder ofta universalier (regler som är universella för alla språk) som argument för UG - "titta så lika våra språk är, hur skulle det kunna vara en slump?". Men antalet absoluta universalier är få (alla språk har x), om det överhuvudtaget finns några, och de implikationella universallierna (om språk x har y så har det också z) är just implikationella och inte utan undantag. Jag finner det troligare att de likheterna uppstått just för att människan kommer utrustad på mer eller mindre samma sätt rent kognitivt var vi än bor och hur vi än ser ut. Vad gäller språkinlärning så håller jag med om att det finns en tidsperiod som vi kan lära oss språk på, det vill säga att om vi vill bli helt flytande och utan brytning och prata "grammatiskt korrekt" på ett språk så måste det läras in innan en viss ålder. Däremot ser jag det inte som bevis för att vi skulle ha en LAD, utan snarare helt enkelt som att vi har en tidsperiod då hjärnan är "mjuk" och kan lära sig vissa saker och hinner vi inte innan dess är det omöjligt eller mycket svårt att lyckas med det senare. Vargbarn lär sig visserligen aldrig någonsin språk men de lär sig ganska lite annat mänskligt beteende eller förmågor heller.

En annan sak som får mig att luta mot icke-generativa teorier är det här med att barn skulle lära sig språk lätt. Jag tycker inte riktigt det verkar stämma. Hur lång tid tar det inte för barn innan de börjar prata? Och sen när de väl pratar så måste de kämpa för att lära sig massvis med ord (ett lärande som sen pågår hela livet) och samtidigt böjningsformer, meningsbyggnad och liknande. Barn lär sig regler, övergeneraliserar dem (som i "jag gådde") eller undergeneraliserar och prövar och prövar innan de blir helt flytande. Det är inte bara några on eller off knappar som trycks in utan barnen får verkligen jobba för att lära sig sitt språk, tillsammans med allt annat som vi måste lära oss som små. När vi blir äldre avtar förmågan att lära sig nya språk, men den stannar ju inte helt av. Vi kan fortfarande lära oss språk bara att det kräver en annan form av jobb än för barn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback